Ta fram skämskudden i kassan ...

Ser en kort tv-intervju med en ung snabbköpskassörska (eller som det tydligen ska heta numera: butiksarbetare). Erika Petersson heter hon och hon har kommit ut med boken "Drottningen i kassan", 150 sidor text som bygger på hennes egna upplevelser på jobbet där kunderna passerar i en strid ström.

Hon blir ombedd att ge exempel på repliker hon är trött på att få, repliker som upprepas i oändlighet –och som, naturligtvis, levereras i den fasta tron att de är både fräscha och jätteroliga och därför värda att mötas med ett stort och varmt skratt av mannen eller kvinnan bakom kassaapparaten.

"Jaha och nu vill du förstås se mitt leg?" säger den flintskallige mannen som förmodligen rökt i minst femtio av sina levnadsår. När han drog sitt första bloss fanns ingen åldersgräns för att köpa tobak. Men nu finns det.

"Jag är bara intresserad av sånt som ger vinst" påpekar var och varannan kund som förhoppningsfullt satsar ännu en slant på en trisslott eller en andel i något travlopp. Kul! Eller kanske inte ...

Och så har vi de som, utan tanke på omvärlden, berättar långa privata historier för personen i kassan, diskuterar matrecept, recenserar chark- eller fiskdisken med många ord som inte går att stoppa medan varubandet står stilla och kön växer, liksom irritationen.

För att inte tala om kvinnan som just tagit en av veckans kupongvaror men, ack och ve, inte fått med sig kupongen hemifrån.
"Jag hade ju till och med tagit fram saxen! Kan komma in med den sen, kanske?" Nej, handlar man med rabattkupong får man faktiskt ha den med sig. Det är inte butikspersonalens fel att den glömdes bort.

De här exemplen är faktiskt lite drabbande. Jag vet att jag har erbjudit leg på Systembolaget när en yngling framför mig just ombetts bevisa sin mognad.
"Vill du se min också?" har jag frågat, hur vänligt som helst. Ingen har tackat ja. Lett artigt ändå, tror jag. Och visst har väl också jag bett att få "rätt" trisslott, även om jag sällan köper någon?

Dags att ta fram skämskudden i kassakön. Säga "tack" och låta det stanna där. För nog får man fatta att vi kunder kan bli fruktansvärt påfrestande ibland ... och även om det heter att man som kund alltid har rätt har nog även det sina gränser.
Jag ska skärpa mig. Lovar.

Copyright Klimakteriehäxan