Det ultimata ytterplagget

Det kan inte vara bara jag som har svårt att välja lämpligt ytterplagg när man ska våga sig utanför väggarna i rådande väderlek.

För trots att termometern är ganska uppmuntrande med sina visserligen inte så många, men ändå plusgrader fryser jag i alla fall. Snåla vindpustar går genom märg och ben, fingrarna stelnar trots att jag har stoppat in dem i handskar. Och rätt som det är kommer det ett liten skur till råga på allt!

Vindtätt och regnsäkert är vad som behövs, men det ska vara lagom varmt också. Inte så tjocka lager att fem minuters promenad resulterar i monstersvettning. Och inte så lätt att man önskar sig omedelbart inomhus igen, eller åtminstone en varm buss eller bil som går att kliva in i.

Så bra då att jag hittat en kappa som funkar i alla väder. Eftersom den är en prydnadsväv och sitter på en vägg i Nationalmuseum. Väven kom till redan 1973 och heter logiskt nog "Kappan". En släkting till textilkonstnärinnan Elisabet Hasselberg Olsson hade dött, men kvinnans finkappa, som hängt i hallen i åratal, fick evigt liv i den här formen.

Den avlidna släktingens gamla kappa är alltså det ultimata ytterplagget: perfekt i storlek, alltid lagom varm, snygg dessutom – det sista en egenskap som aldrig bör underskattas!

Fast det är klart, den som fryser bör väl hellre än att gå på museum knalla in i närmaste klädbutik för att shoppa. Det blir alla gånger mera väderbeständigt. För museikappan är ju bara ögongodis och stannar inne.

PS Konstnärinnan är också den som formgett den jättestora landskapsväven i riksdagens plenisal. Viss släktskap mellan verken syns, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan