När tomten har trollat

Det var en gång för mycket länge sedan – närmare bestämt ungefär trettio år tillbaka i tiden – som jag for till Uruguays huvudstad Montevideo.
Att uppleva Uruguay som turist har sina ljusa sidor, åtminstone hade det det då. Köttbitarna på krogen var verkligen inte sämre än hos grannen, Argentina, folk var vänliga, vädret angenämt, havsstranden nära och det var lätt att trivas.

Landet har mycket jordbruk och då ingår fårskötsel. Av de där fåren blir det ull, fin ull av hög kvalitet. Den förvandlas till garn som skickliga stickerskor gärna tar hand om.
Jag föll förstås som en fura. Köpte många nystan som, var det tänkt, jag skulle sticka något av. Men jag köpte också färdiga tröjor, en till mig och en till Maken.

Otroligt härliga tröjor var det som fick följa med hem. Moderiktiga i evighet! Fast mitt behov av varm olle är inte så stort, har det visat sig, jag fryser sällan. Alltså blev min stickade skönhet liggande.
För en tid sedan kröp den fram igen. Då hade den gått sönder i halslinningen, på ett sätt som gjorde den helt oanvändbar.

Eftersom jag inte gärna slänger saker utan försöker tänka i återvinningstermer så mycket det någonsin går gjorde jag det även denna gång. Jag har en väninna, Maggan, som är obegripligt händig: syr, stickar, tovar, quiltar, broderar – och allt, precis allt hon gör är både välgjort in i minsta detalj och vackert dessutom!

Till henne bär jag med ojämna mellanrum påsar med tyger, stuvbitar och kläder som hon sedan använder, i lapptäcken, till väskor, necessärer, fodral till olika saker.
Nu fick även min tröja gå vidare till henne, med designerlappen "Manos de Uruguay" (Händer från Uruguay) fortfarande fastsydd i nacken. Där stod också namnet på självaste stickerskan.

Några dagar före jul fick jag ett paket. Julpapper, tomteetikett, snyggt snöre. Mjuk klapp. Fullständigt oväntat. Från Maggan. Men jag hade verkligen inte en aning om vad det kunde vara för present, det jag bär iväg till denna händiga människa har jag inte minsta krav på att få tillbaka, i någon form, är bara glad om saker kommer till användning, får nytt liv! Allt för en bättre miljö!

Jag höll fingrarna i styr till julafton. Men när det blev dags för klappöppning var jag klart nyfiken. Och se! Av min fina tröja hade blivit en supersnygg kudde! Perfekt in i minsta detalj. Faktum är att det stickade mönstret, som jag tolkar som hus och träd bland annat, framstår tydligare nu än det gjorde när jag hade det på kroppen.

Alltså kan jag härmed slå fast att jag inte bara tror på tomten. Jag tror också att hon kan trolla.
Fast de där garnnystana som jag köpte för att själv omvandla till något fint och användbart, de ligger kvar någonstans, orörda. Hittar jag dem vet jag vilken adress de ska flytta till ...

Copyright Klimakteriehäxan