Bilden på mig från den där festen hittade jag i veckan. Konstaterar att mitt av naturen spikraka hår var lockigt. Jag var förmodligen först i Sverige med afrokrull, min frissa ville testa och valde mig som försökskanin. Någon vecka senare hade Lena samma frisyr!
På det här fotot har håret växt en bit och det hårdaste krullet är borta. Permanenten (som var nödvändig för att få till minsta lock över huvud taget) var inte den raka genvägen till den krulliga frisyren, jag fick minsann rulla upp håret också!
Så här nästan femtio år senare tycker jag ändå att det ser rätt kul ut, åtminstone tillräckligt kul för en #tbt, dvs tillbakablick på en torsdag, eller som i originalversionen ThrowBackThursday.
Och Lena, själva bruden alltså, är en av de två huvudpersonerna i "I ljust minne bevarad", en bok jag skrivit som du kan läsa gratis i bloggformat, som e-bok eller som pdf-fil. Kommer snart också som hörbok.
Bruden var dock inte lockig på bröllopet, utan hade återgått till rakt, den medfödda varianten. Det hängde ju hur som helst inte på håret.
Just i dag skulle Lena ha fyllt 71. Hon är i ljust minne bevarad.
nej, du var den andra... mitt afrokrull från den tiden var dock ett misstag av en frisör som inte förstod sig på finskt tunt hår, jag besökte nog inte en frisör på flera år - klippte själv min David Bowie-frisyr, eftersom ingen kunde...
SvaraRaderaHaha, där ser man ... men mitt var inget misstag! Och det var inte möjligt att permanenta mitt skandinaviska hår så hårt att krullet satt där per automatik, det begrep i a f min frissa!
RaderaJag har permanentat mig en gång. Jag skulle ha stödpermanent. När jag kom hem sa mina barn att jag liknade Jimi Hendrix.
SvaraRadera;-D
RaderaSå fina gamla bilder. Jo, den där frissan var rätt poppis en stund i slutet av 70-talet. Skulle nog inte tänka mig den idag :) men en liten lock då och då.
SvaraRaderaKramiz
Lite spännande vore det att testa lockar igen, men jag tror inte jag törs jag heller!
Radera