Feelgood på brittiskt vis

Johanna i deckarhörnan, som ständigt hittar på ämnen för nya topplistor, skriver i dag:
Så här mitt i mörkaste januari när julen är utslängd och våren känns en miljon veckor bort tänkte jag att vi skulle muntra upp oss med att lista våra brittiska feelgoodfavoriter.
Jaha, bara att sätta igång!

Alan Bennett är en lättsam författare som dessutom inte skriver tegelstenar utan böcker av hanterligt format. "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) och "The Lady in the Van" är två trevliga möten, den senare verkar inte finnas översatt till svenska.

Jojo Moyes är mest känd för serien om den unga kvinnan som tar sig an den handikappade mannen och kärlek uppstår, men han dör ju ändå. Finns också på film. Men jag föll för Moyes redan tidigare, vid läsningen av "Sophies historia" (The Girl You Left Behind). Om två flickor i två olika epoker, om kärlek – och om en tavla.

Jerome K Jerome kan gärna få finnas med på ett hörn. Anledning? "Tre män i en båt" (Three Men in a Boat) så klart! En klassiker. PG Wodehouse och hans böcker om Jeeves skulle också kunna ta klassikerplatsen, förstås.

Helen Fielding gick till historien när hon skapade Bridget Jones, först som en återkommande krönikefigur i en dagstidning. Som jag har fnittrat åt Bridget, hennes ständiga räknande av cigaretter, kalorier, drinkar, och så alla misstagen, karriärförsöken, de romantiska (inte alltid!) äventyren. För att inte tala om trosorna Hugh Grant får syn på i första filmen ... Fast jag har visst halva "Mad About the Boy" kvar, kan se bokmärket ligga en bit in i pocketen.

Alexander McCall Smith kändes revolutionerande ny när "Damernas detektivbyrå" (Number 1 Ladies Detective) först såg dagens ljus, för tjugo år sedan. Historierna är fortfarande lättlästa och trivsamma, men jag vill nog inte läsa fler än de kanske fyra jag redan läst, det blir lätt lite för många upprepningar. Men Mma Ramotswe har förstås en plats i varje bokväns hjärta. TV-versionen var också rätt mysig.

Copyright Klimakteriehäxan