måndag, augusti 05, 2019

Mitt eget knoster

När man övertar sitt barndomshem blir man ägare till en del märkliga saker. Jag har exempelvis numera ett alldeles eget knoster.

Jo det heter så, det här klubbliknande verktyget som är jättetungt. En variant på slägga som används för att krossa motsträviga prylar med, som stenar. Skaftet måste förstås också klara en del påfrestningar, så det är gjort i hickory, ett tåligt amerikanskt träslag.

Knostret stod där när jag gjorde ännu en utrensning i Barndomslandet. Har skickat iväg mängder av gamla redskap och verktyg till en lokal loppis, men den här tungviktaren råkade bli kvar. Ser förresten (tack Google) att ett nytt exemplar kostar uppåt tusenlappen!

Dessutom passade det ju extra bra eftersom temaordet i Gems Weekly Photo Challenge denna gång är KLUBBA.
Så jag slår till.

Copyright Klimakteriehäxan

27 kommentarer:

  1. Nu tillkom en ny lärdom i min värld :-)

    SvaraRadera
  2. Men det är ju suveränt att ha den dagen du vill knostra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om den dagen nånsin kommer??? :-D

      Radera
  3. Kloster vet jag vad det är, men knoster har jag då aldrig hört talas om. Inte blogspot/blogger/Google heller, då det blev rödkrull under ordet när jag skrev det;-)

    Behåll tungviktaren som konstverk och minne! Kanske det var ödet (som jag inte tror på) som ville att konstret (rödkrull igen) skulle vara kvar;-)

    Ett toppen bidrag till temat:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får över 43000 träffar omjag söker "knoster" på Google ... Obs att det uttalas med o som i ost, inte som kloster!
      Vi får se hur länge jag behåller vidundret!

      Radera
  4. En riktig tungviktare kan man säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det vore kul att väga, men det har jag inte gjort!

      Radera
  5. Att en sån där heter knoster var nytt för mig. Vi har åtminstone en som jag sett drälla någonstans och ibland kan en sån rejäl klubba vara användbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En tungviktare bland "drällarna"!

      Radera
  6. Heisann, oj, er de så dyre. Kan hende min klubbe også er fra barndomshjemmet, henta mye derfra! Godt å ha i tilfelle en stein må kløves eller ei rot fjernes ;:OD)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tveksamt om jag nånsin kommer att använda mitt knoster ... jag är ingen grovjobbare direkt!

      Radera
  7. Behåll du den, man vet aldrig när den kan tänkas att behövas. Verktyg är dyra att köpa in. Ha en bra tisdag =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har i alla fall sparat nån yxa, såg, spade och hacka. Men jag är inte den händiga typen ...

      Radera
  8. Jodu där har du regäla doningar att slå med �� Jag kan använda en sådan rätt ofta i mitt arbetsliv, även slå ned pålar på hemmaplan också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att de kan komma till pass ibland. Men hu så tungt!

      Radera
  9. Heter den så? Det har jag aldrig hört. Då har jag lärt mig något nytt!

    SvaraRadera
  10. Jo, verktyg är dyra att köpa så det kan vara värt att kolla vad de är värda innan de skänks till loppis. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast om man ändå inte kan använda dem ... nn annan kanske blir glad, gör ett fynd?

      Radera
  11. Tack för ett nytt ord! Jag hade inte hört talas om knoster förut. Men se, nu har jag vidgat vyerna och lärt mig detta. Och jag inser gärna att detta redskap är en fördel att ha om man har hus/stuga eller lantställe. Kanske har även jag haft en liknande utan att veta om det eller vad den skulle användas till.
    Perfekt tolkning. Och en fin klubba.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte världens vanligaste ord, förstås ... :-D

      Radera
  12. Jamen tänk vad man lär sig. Hade aldrig kunnat ens gissa vad ordet knoster betydde. Kloster ja, koster också ....men där tog det slut. Vilken dyrgrip du har, skicka nu inte iväg den till loppis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obs uttalas med o som i "ost" inte som i "kloster"! Tills vidare är den kvar.

      Radera
  13. Det här tackar jag för då jag fick lära mig något nytt idag. Knoster - Det är alltid lika skoj att få lära sig något nytt.

    SvaraRadera
  14. Anonym12:28 fm

    Anders Westergren, bor utanför Höör i Skåne. Alls icke anonym.
    Trevligt att läsa.
    Jag har en sådan, 6 kg:s, med glasfiberskaft. Jag hade en 8 kg:s med hickoryskaft som jag blev av med, något jag sörjer än i dag, eftersom jag hade specialbeställt den hos LT Lantmän. Den försvann mellan Eslöv och Stehag, där jag gick och fällde träd längs järnvägen.
    Dyra saker, sett ur min position, men väldigt bra att slå i kilar med när man fäller motsträviga stora ekar, bokar etc.

    SvaraRadera