Den nöten var värd en tia!

Ja det kunde jag ju ha räknat ut – att inte den lilla nöten var särskilt svår att knäcka ... för visst är det en alldeles svensk sedel, en gång värd 10 kronor. Jag hade förstås inte hajat att vattenstämpeln skulle synas efter scanningen och bli nästan läsbar ... men det är smällar man får ta!

Texten som jag kladdade över lyder "Skolandes thenne Sedel gälla i hwars hand den finnes, och af Banquen wid uppvisande betalt warda."  En läsövning på 1600-talssvenska såvitt jag förstår.

Och det vackra huset då? Jo: Gamla Bankohuset vid Järntorget, Gamla Stan i Stockholm. Kåken började byggas på 1600-talet och står kvar än. Albert Jorpes hette konstnären som tecknade motiven på sedeln och också graverade bilderna. 

Just den här tian utgavs i samband med riksbankens 300-årsjubileum 1968 och var tänkt att bli ett samlarobjekt. Den användes som vanligt betalningsmedel fram till 31 december 1987. Men något att samla blev det inte, den var alldeles för ofta förekommande i handeln. Sedeln trycktes i två miljoner exemplar. Såg att ett ex nyligen sålts på en nätauktion för (den svindlande summan) elva kronor. 

Inte vet jag förstås vad ni tycker, men i enligt mitt sätt att se är detta en sedel långt vackrare än de vi har att handskas med i dag. Fast visst blir det alltmer sällan, nu möts man ideligen av upplysningen att "detta är en kontantfri butik". Då blir det förstås mindre intressant hur våra papperspengar ser ut. Men somligt var bättre förr ...

Copyright Klimakteriehäxan