Äkta och förfalskade väskor

Väskor får man väl aldrig för många av?
De kan matcha såväl ytterplagg som aftonkläder, de kan användas som tillhygge i nödsituationer, och de kan framför allt vara både praktiska och snygga.

Den väskkollektion jag sprang på häromdagen är definitivt snygg. Övriga kriterier kanske inte passar in lika bra (det går exempelvis inte att ha någonting i dem), men jag blev förtjust.
De finns utställda på Galleri Abante på Hornsgatspuckeln i Stockholm, i två veckor till.

Väskorna är tillverkade i stengods och är väldigt "naturtrogna", om det uttrycket kan användas.
Heléne Anderson heter kvinnan bakom verken. Historien om henne är kul: konstnärinnan, som gått både Konstfack och Capellagårdens utbildning på Öland, är i grunden polis och arbetade länge på enheten som utreder konstförfalskningar. Där stötte hon på många "oäkta märkesväskor"  och någonstans dök väl idén upp: hon kunde göra sina egna lyxväskor, i hållbart material, som den vana keramiker hon är!

Det här är alltså inga kopior av den där typen man prutar sig till i Thailand eller på en marknad i Peking. Kedjan som Chanelväskan (nedan) brukar dingla över axeln i är i alla fall "äkta". Den Kelly-inspirerade modellen (övre bilden) ser perfekt ut. Heléne Anderson skulpterar skor också, men några sådana finns inte med i just den här utställningen.

Jag blev påmind om att jag ännu inte kommit iväg till det museum jag verkligen längar efter att besöka: handväskmuseet i Amsterdam. En äkta Anderson-väska borde väl platsa där? Undrar om de vet att de finns?

Idag är konstnärinnan inte längre polis utan, får man anta, pensionär, eftersom hon är 68. För fyra år sedan var hon sommarpratare i radio, och då pratade hon mycket om förfalskad konst, som hon kallade en "framtidsbransch". Jaha, där är hon ju själv nu! Fast på ett högst hedervärt vis.

Copyright Klimakteriehäxan