På konstmarknaden

För ungefär trettio år sedan organiserade jag en barnklädesbytardag i vårt bostadsområde. Det var gott om småbarnsfamiljer runt omkring, och ungarna tenderade ju att växa ur sina prylar ganska snabbt – i alla fall fortare än de blev utslitna. Läge att sondera andrahandsmarknaden, helt enkelt!

Initiativet blev en knallsuccé från start. Premiärdagen skulle vi öppna klockan 11 (vi hade affischerat för fullt) och stökade energiskt runt i lokalen vi hyrt av bostadsrättsföreningen för ändamålet. Ungefär femton mammor plockade fram kläder, böcker, leksaker och annat barnrelaterat. Tio minuter innan vi skulle slå upp portarna tittade jag ut genom fönstret och fick nästan en chock.
-Titta!!! tjöt jag.
-Titta ut! Det är som när Ikea öppnar!
Utanför dörren trängdes föräldrar, bebisar, barnvagnar, kärror, cyklar, glada barn och griniga ungar. Helt otroligt! Och affärerna gick också strålande, långt över förväntan.

Evenemanget upprepades varje vår och höst i en lång rad år, men även våra barn blev förstås stora och hade synpunkter på vad deras mammor kunde tänkas bära hem i klädväg, de ville ju välja själva. Fast idag brukar det anordnas loppis här i området, och jag kan ibland tänka att rötterna till det går tillbaka ända till våra barnklädesbytardagar. Återvinning är hur som helst i grunden superbra, både för plånbok och miljö.

Nu har vi i en konstförening, i vars styrelse jag sitter, på mitt initiativ lanserat samma tänk fast med konstföremål av alla olika sorter.

Med vissheten om att många av oss säkert har ett och annat på väggar och hyllor där hemma som vi blivit lite hemmablinda för slog vi ett slag för en konstbytarkväll.  Grundtanken var att verk skulle må bra av att få byta miljö, samtidigt som man får chansen till nyförvärv.

Inte blev det kö som för barnprylarna, men det kom faktiskt riktigt många intresserade! Ett 20-tal av föreningens medlemmar hade plockat med sig saker att "bli av med". Där fanns enstaka smycken, en skulptur, foton, oljor, nån vävnad, tryck, gammalt och nytt, ramat och oramat i en salig blandning. 

Och jag tror faktiskt att man kan konstatera att även detta var en framgång. Många uppskattade idén även om de inte vare sig sålde, köpte eller bytte något. Generellt var priserna låga. Nu ska många konstverk sättas upp på nya krokar, i nya miljöer, och glädja nya sinnen.Vi som höll i projektet var nöjda. Hur man än vrider och vänder på saken är det definitivt roligare om någon annan kan glädjas åt det man själv hunnit tröttna på. Det må gälla kläder, konst eller – tja, vad som helst, inte sant?

 Copyright Klimakteriehäxan