Men blev inte riktigt nöjd. Snarare besviken på sig själv, ledsen över att resultatet inte på långt när motsvarade hans egna förväntningar.
I sorgen över att ha kommit till denna insikt öppnade han en flaska vin för att söka tröst. Det blev flera glas, i själva verket (minst) ett för mycket.
När jag öppnade dörren satt han där med tom blick, tom flaska och lika tomt glas. På golvet framför hans fötter en gammal morakniv. På staffliet hans senaste alster, där färgen inte hunnit torka. Duken hade han skurit sönder med kniven, i kraftiga sneda tag. Skårorna gapade.
-Men, sa jag förskräckt, vad har du gjort?
-Kan Fontana så kan väl jag, sa H och såg så hjärtskärande ledsen ut.
Blev påmind om detta när jag ser i tidningen att ett Fontana-verk värderas till mer än 17,5 miljoner kronor inför en auktion på Bukowskis.
H sålde aldrig några tavlor över huvud taget. Var väl inte som klippt och skuren för att bli konstnär. Men han målade betydligt finare saker än Fontana, om ni frågar mig.
Copyright Klimakteriehäxan
PS Lucio Fontana var en italiensk målare, grafiker och skulptör som dog 1968. Han är mest känd för att ha skurit öppningar i enfärgade dukar. På Sotheby´s i London gick ett av hans verk under klubban för 200 miljoner kronor för några år sedan. Det var inte jag som köpte det.
Men det där var ju lite sorgligt! Och jag känner igen känslan alltför väl! Jag har ju bilden klar i mitt huvud, varför ser det inte likadant ut på papperet när jag ritar? Måste vara fel någonstans på vägen mellan ögon, hjärna och handen. Eller kan det vara papperet och pennan?
SvaraRaderaNej, värdet på vissa - troligen merparten - alster är svårbegripliga.
Alla är vi inte som klippta och skurna för konstnärsskap, det är väl det man tvingas hacka i sig. Man får glädjas åt det man kan!
RaderaNu har jag läst det här inlägget igen. Jag gillade det! Så bra formulerat! Och som sagt, lite hjärtskärande.
RaderaVisst ska man glädjas över det man kan men det är svårt när viljan är starkare än kunnandet ibland, när man tvingas inse att viljan inte räcker till. Jag kämpar med det en hel del, vill gärna kunna allt!
Nästan allt, i alla fall.
Tack för snälla ord! Visst vill vi mer än vi kan ... det gäller nog alla?!
RaderaBlir faktiskt ledsen när jag läser om din vän. som inte slog igenom med sin konst. Visserligen är han inte ensam om att inte bli känd, men det smärtar ju att se en att en tavla målad av en "konkurrent" går under klubban för hudlösa 17,5 miljoner kronor. Ja, Fontana själv lär ju inte bry sig längre...
SvaraRaderaFör att inte tala om 200 miljoner då ... Nej, H blev ingen konstnär och faktum är att vi tappade bort varandra helt och hållet. Men en tavla han målat har jag.
Radera