Aha, tänker ni, Klimakteriehäxan har investerat i en drönare, den flygande prylen som invaderat och i grunden förändrat/förenklat/förbilligat film- och tv-produktion (och krig)!
Nej. Och jag har inte flugit själv heller.
Jag har ju lämnat de "riktiga" kamerorna (skänkte rasket till Stadsmissionen) och förlitar mig alltmer på mobilen. Blir någorlunda nöjd för det mesta, nu när jag vant mig.
Alltså föreställer inte fotot ovan en svensk storskog. Det är bara några centimeter hög mossa på en dikesren längs en alldeles vanlig svensk landsväg.
Men erkänn att du skulle ha kunnat bli lurad!
Att jag över huvud taget tog bilden och nu publicerar den beror på att jag då får en anledning att berätta en gammal historia om hur man ljuger med bild, en anekdot som jag själv tycker är riktigt rolig. Den hör hemma i en teaterpjäs jag såg för många år sedan. Huvudrollen hade en gammal pressfotograf som minsann sålt in foton i fina Life, men hamnat lite på dekis och fått svårt att få ihop till det nödvändigaste.
Han avslöjar då hur det kunde gå att till lösa besvärliga bildbeställningar. Som till exempel foton på en riktigt stor folkmassa. Fast han hade ingen folkmassa till hands ...
Hur gjorde han då då?
Jo han gick till matbutiken och köpte ett paket köttfärs. Tillbaka i sin ateljé tog han upp kammen ur bakfickan och kammade färsen så att ytan blev mer ojämn. Klick!
Klart! Där fanns både mörka och ljusa huvuden i ett enda myller på bilden. Den passerade. Han fick sitt honorar.
Om han sedan gjorde pannbiff av den där folkmassan förtäljer inte historien, vars sanningshalt jag förstås inte vet något om. Men jag tror han skulle ha godkänt min mossiga storskog i miniformat.
PS Passar på att låna ännu en scen ur samma pjäs.
Fotografen har fått i uppdrag att plåta en ung snygg tjej. Han vill imponera. Skryter med sin karriär, hur han tagit fantastiska bilder under världskriget, bilder som setts "överallt".
Flickan tittar på honom. Gör en ålderskalkyl. Svarar:
-Vilket världskrig?
Tablå.
Undrar verkligen vad den där föreställningen hette. Vem som skrev, vem som spelade. Scenen var, vill jag minnas, Nybropaviljongen.
Copyright Klimakteriehäxan
det finns många knep... själv förstår jag mig inte på dessa kameramän med sina jätteobjektiv som alltid står längst fram på olika tillställningar, så att man ser bara alla dessa kameramän. med dessa objektiv behöver de inte stå längst fram?!!
SvaraRaderaOch fota människor?! Varenda lite por syns i jätteförstoring i tidningar!1 Förr i tiden smetade man vaselin på linser för att få lite soft...
Hård konkurrens och vassa armbågar framför scenerna. Och likväl blir bilderna förvånansvärt enhetliga.
RaderaVackert foto och visst ser det ut som en skog. Fast jag gick inte på det! Haha! Och jag som brukar gå på det mesta ...
SvaraRaderaMen visst är det fascinerande vad man kan få till med en enkel mobilkamera. Och att krypa riktigt nära ger nya upplevelser. Fast i bland skulle jag vilja komma ännu närmare och då fungerar inte mobilen, den fattar ingenting och det blir bara suddigt.
Sant: macro-biten vill inte riktigt lira med en i mobilen.
RaderaFår väl försöka lura dig på nåt annat vis så småningom ... :-D
Nu blev jag nästan frestad att köpa ett paket köttfärs, gärna grovmalet, för de kammade "lockarna" lär nog bli finare då;-) Vilken rolig idé av fotografen. Fejk när det är som bäst:-)
SvaraRaderaOm det inte hade varit för löven så hade jag nog gått på den;-)
Fotar bara med min lilla Sony. Just zoom-funktionen är omständlig och opålitlig på iPhone tycker jag. Dessutom är det "svårare" att redigera mobilbilder i Photoshop, tycker jag då.
Kunde ju ha tagit bort löven, men ärlighet varar som bekant längst ... Jag har android. Hygglig kamera, men en Canon Ixus som backup.
RaderaNehej, jag gick inte på det, haha, men försöket var bra!
SvaraRaderaDär sa du nåt. Lämna in kamerorna till bättre behövande. Jag har flera jättefina kameror som ligger och dammar till sig. Min värsting, nej, för tung.
Jag kör med mobilen i vått och torrt och den är faktiskt riktigt bra på zoom o.dyl.
Det sved i själen att skiljas från tre Olympus-hus, en radda originaloptik och många fina minnen ... men hoppas någon annan kan ha fått glädje av prylarna.
RaderaAtt detta var en skog trodde jag inte, men visst kan man med bild och även text "luras" ganska bra. En bra bild var det. Jag har mina tre kameror, två mindre som båda används flitigt och oftast är med mig. En är en riktigt bra zoomkamera med en zoom på 40x och den andra är bra på annat. Systemkameran är med ibland och visst är den tung men ska man ta bra natur och djurbilder är den toppen med möjlighet att välja objektiv. Men det har hänt att motivet försvunnit innan jag bytt det... Mobilen använder jag också men det beror på vad jag ska ha bilderna. Och "macro" vill sig ju inte riktigt med mobilen och inte alltid bilder i mörker. Så jag behåller de jag har nu...Har lämnat in äldre varianter.
SvaraRaderaKul med köttfärsen och att leka med olika teman och bilder är ju så roligt.
Jag blev så hjärtinnerligt trött på den tunga kameraväskan som tyngde ner axeln hela tiden. Så när jag inte längre var tvungen att fotografera var det skönt att slippa den. Men visst finns det tillfällen när jag önskar att jag hade min gamla pålitliga Olympus ... fast det blir aldrig mer en systemkamera, det är jag ganska säker på.
Radera