Vi har levt tillsammans väldigt länge vid det här laget. Benjamin var kanske trettio centimeter hög när han blev min. Jag köpte honom i en butik i Miami och han fick sin plats i mitt sovrum. Han trivdes –och jag med. Han växte, ordentligt, fick ständigt nya kvistar, de gröna bladen blev fler och fler.En vacker dag fick han flytta från den "nya" kontinenten till den "gamla". Resan mådde han inte alls illa av. Väl etablerad i svensk miljö fortsatte Benjamin att växa, och jag var riktigt stolt över min trogne sambo fikusen.
Dock har det funnits en sak han inte har gillat: julgran. För när den kommer in den 23 december tar den Benjamins plats. Och när han får sitt revir tillbaka visar han sitt tydliga missnöje: gula blad singlar mot golvet, och de där döda växtdelarna är många. Fast efter en tid har det där lövregnet upphört. Men inte i år.
Vid ett tillfälle trodde jag att jag skulle ge honom massor med ny livslust genom att bjuda på en solsemester. Benjamin fick flytta ut på balkongen, i svensk härlig sommar. Vilken chock för en fikus som aldrig förr varit utomhus! Hela han gulnade och det blev ännu ett bladregn, trots att han snabbt fick komma in igen.
Mat i form av växtgödning har han fått regelbundet, han har en modern så kallad "självvattnande" kruka och han fick så sent som i fjol ny jord kring rötterna. Mängder av torra små kvistar har jag tvingats kapa. Under vår tid tillsammans har han trots allt uppnått en höjd på över två meter.
Nu verkar det ändå som om vi har nått slutpunkten i vårt samliv. Benjamin har förlorat livslusten. Hur ska jag annars tolka det när jag dag efter dag står där med en full näve nedrasade blad, grönska som gulnar och släpper taget helt modlöst? Han är helt enkelt inte tillräckligt snygg längre, annat än ur en enda vinkel, och det räcker inte.
Om någon med grönare fingrar än mina vet tar jag tacksamt emot råd och förslag. Det känns grymt att släpa iväg Benjamin till grovsoporna, efter alla dessa år –närmare fyrtio, faktiskt!
Och BLAD, det är veckans nyckelord för Gems Weekly Photo Challenge.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag tror det är lite höstfällning bara.
SvaraRaderaMin gör så varje år men kommer igen på våren. Vänta och se.
Men höst - i januari??? Jag tycker jag haft tålamod med den rätt länge ...
RaderaVilken livshistoria! Jag har också en fikus som är några år. Men de stora bladen tappade den för längesen. Nya små blad, likt dina där, kom och den växer och växer men rätt så snett och knepigt. Men än lever den.
SvaraRaderaDock är det sämre med min ena kaktus. Den är en gåta. Den skriver jag om i morgon.
Min är också sned även om det inte syns på bilden. Blir nog tvunget att gå till skilsmässa.
RaderaMen nä ... Än finns det ju liv i den och då finns det ju hopp! Fast den ser verkligen inte rolig ut. Men Benjamin gör så där, de tappar blad men sedan kommer nya. Kanske kan du frisera den lite? Det hade jag gjort. Inte för hårt bara, inte rakning, men en ny lite kortare frisyr?
SvaraRaderaOch så ljust men inte direkt solljus för då bränns de stackars bladen. Står den trångt i krukan, kanske? En uppfriskande dusch?
Jag har friserat, de torra kvistarna ser ju för sorgliga ut! Men kanske ska jag gå lite hårdare fram? Omplanerad i fjol. Dusch är svårt, den är både för hög och för tung.
RaderaNu fick jag ju nästan en tår eller två i ögat;-) Benjamin påminner om vår novemberkaktus som fyller 40 år i år. Den har vuxit på bredden och blommar varje november och mars. Fast i år har han börjat blomma redan för en vecka sedan. Tiden är ju ur led i år, så kanske Benjamin tror att det är höst.
SvaraRaderaSer att duktiga Emma kom med några tips. Hon har ju verkligen gröna fingrar, så hoppas hennes råd hjälper Benjamin på traven.
Ja jag avvaktar väl lite till ... och ger lite mer näring ... men nån riktig snygging blir det nog aldrig mer av grabben!
RaderaGe inte upp än! Rådfråga expertis (vem det nu är om det inte är du som levt med den i 30 år - men ändå)?
SvaraRaderaSv: Vi är många! Och vi får aldrig tystna! :)
Då blir det upp till (fortsatt) kamp på två fronter!!!
Raderaträden behöver väl en viloperiod, längtar efter dusch
SvaraRaderaDusch låter ju skönt, det tycker vi alla. Men hur duschar man en planta 2 m hög 1 m vid i en kruka så tung att jag måste ha hjälp att lyfta den?
RaderaDu köper en vattensprayflaska. Jag har 2: en som jag har till att spraya skjortor och dukar när jag stryker dem och en för just växter.
RaderaKanske är det värt att ge din vän Benjamin lite mer tid på sig. Jag har haft många genom årens lopp och de kan bli känsliga vid ökad ålder. Omplantering i ny jord, och att toppa den en vit. Att sedan duscha den ett par gånger i veckan. Vattning rejält och låt jorden torka upp mellan varven. Heller ingen direkt sol.
SvaraRaderaLycka till och tack för en personlig tolkning.
Får väl börja med att toppa den, tror jag. Om dusch - tja, se vad jag just svarade Hannele om den saken. Där den nu står, på parkettgolv i vardagsrummet, kan den inte duscha!
RaderaSå otroligt sorglig historia om stackars Benjamin...kanske lite terapi av nåt slag skulle hjälpa?? KBT?? Samtal?? Tja, vad vet jag :(
SvaraRaderaLite har jag pratat med honom genom åren ... men nu var det kanske alltför länge sen?
Radera:-D
Sorgligt med stackars Benjamin. En trogen gammal vän. Samma hände med min Benjamin efter julen och jag har ingen plats här i lägenheten att ha honom lite i skymundan så jag la ut honom som bortskänkes och genast kom en tjej och hämtade. Men jag hade inte haft honom i 40 år, utan 2, så det är stor skillnad!
SvaraRaderaHar också varit inne på att adoptera bort honom ... med kruka och allt ... det är ju ett sätt att slippa slänga honom som sopor!
RaderaJag tycker att du har gjort ett otroligt bra jobb som fått Benjamin att överleva i 40 år! Enda gången jag försökt med en sådan har den inte klarat sig länge så tyvärr har jag inga råd att ge om hur du ska ge livslusten tillbaka till stackarn.
SvaraRaderaInte ska du göra av med din livskamrat på det sättet! Ge honom en chans till!
SvaraRaderaDu berättar så trevligt om en bladväxts uppgång och fall! Hoppas Benjamin kommer till insikt att han inte kan lägga av så där, han kan nog kämpa lite till!
SvaraRaderaUnderbart inlägg! Efter en så lång och trogen tjänst och med så många strapatser i sitt liv tycker jag han kan gott få somna in och komma till fikusarnas himmel. Du kan väl gräva ner honom någonstans i stället för att slänga honom i soporna?
SvaraRaderaRiktigt trötta blad du visar, kul tolkning.
SvaraRaderaHeisann, hvilken nydelig ode til Benjamin. Har aldri hatt en fikus i såååå lang tid. Her er det bougainvilla som trives - kommer igjen år etter år med blomster. Da er jeg i syden hjemme! Ikke gi deg! ;:OD)
SvaraRadera