När jag var barn kramade man mamma och pappa, men just inga fler. En varm famn att omslutas av betydde trygghet och kärlek, om än den inte kläddes i ord. Vuxna kramades förstås också, men relativt sällan i offentligheten. Ömhetsbevis var privata, fast naturligtvis väldigt värdefulla.
Det har hänt mycket med de mellanmänskliga relationernas fysiska yttringar sedan dess. Vi blev beresta, vi såg hur kindpussarna flög i luften i Sydeuropa, vi upptäckte händer som inte alls nöjde sig med att bli skakade utan ville få omsluta en hel kropp, nästan. Och vi ”lärde” oss, tog efter, anpassade hälsningsritualerna i vår egen kultur så att de förmodligen kunde uppfattas som modernare, internationellt gångbara. Vem vill vara motsträvig, verka gammaldags, vägra lite vänlig värme? /forts/
Om du klickar dig vidare till News55 kan du läsa hela min text om de kramar jag inte alls saknar. Den enda positiva effekten av pågående corona-kris som jag kan komma på. Copyright Klimakteriehäxan
en viktig bok som många vuxna borde läsa:
SvaraRaderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.com/2020/05/stella-och-hemligheten-av-madeleine.html
Handlar tydligen delvis om kramar? Kul att hon skrivit bok.
Raderanja, handlar om kontakt som barn inte vill ha, bra och dåliga hemligheter, hur man ska prata om det
RaderaJag har läst din artikel på News55, mycket tänkvärd.
SvaraRaderaHelt klart har det här kramandet vuxit fram. Som barn kramade vi aldrig varandra mer än inom innersta familjen, sant. Men vi åkte heller aldrig till södern och fick vara med om pussande på någon kind eller hand.
Helt klart, den tiden är förbi nu.
Det är den. Men kanske den äkta kramen kommer åter?! Roligt att du läste vidare, tack!
RaderaDen artikeln skulle min man kunnat skriva. För han känner sig än idag väldigt obekväm när han "måste" kramas, trots att han känner personen. Värst är det när han känner sig tvungen att krama en kille, vilket ju är relativt "nytt". Det är nog inom fotbollen denna "tradition" har uppstått. Nu gör alla det.
SvaraRaderaSjälv är jag raka motsatsen. Jag älskar att kramas, men inte kindpussas. Där gäller ju olika "regler" för olika länder, och jag har aldrig lärt mig om det är vänster kind först och/eller om man "luftpussas" tre eller fyra gånger. Så japp, "näskrockat" har jag också gjort, många gånger.
Om två parter älskar att kramas - finemang. Men om den ena inte vill ...
Radera