 |
| Olle Adolphson (1934-2004), visdiktare och trubadur, avbildad i i brons i parken som fått hans namn. |
Samhälle och hembygd kan förvisso stå för ungefär samma sak, men bor man i storstaden kallar knappast någon exempelvis Södermalm (där jag bor) för hembygden. Fast det är naturligtvis vad det är.
Nu när jag liksom så många andra promenerar mer än på mången god dag går jag alltså på strövtåg i hembygden, inte riktigt som på Gustaf Frödings vis, men ändå. Och apostlahästarna bär mig till kvarter som jag tidigare aldrig besökt, vad jag kan minnas.
Alltså har jag hamnat i Olle Adolphsons park. Han fick den uppkallad efter sig för sex år sedan. Då sattes också bysten, gjord av Olle Seglert, dit. Den lilla oasen omgärdas av ett falurött träplank (i fonden på fotot ovan) och det är mysigt, fullt av blommor och buskar, där inne. Parken ligger mellan Lilla Skinnarviksgränd och Monteliusvägen på Mariaberget. Olle A bodde i närheten en period på 50-talet, på Bastugatan 32, alldeles runt hörnet. Man kan nästan höra honom sjunga en av sina egna fantastiska låtar, med gitarren i högsta hugg, när man står här ...
Monteliusvägen är, åtminstone när det inte blåser, en otroligt fin liten promenadsträcka från vilken man har strålande utsikt över Riddarholmen, centrum, Gamla Stan. I blickfånget hotellbåten M/S Mälardrottningen (där jag och Maken tillbringade vår bröllopsnatt!). På borden som står med jämna mellanrum sitter ett grillgaller monterat, för den som tänkt sig en liten picknick.
Kanske är detta också målet för många vandringar i romantikens tecken. Så tolkar jag i alla fall alla kärlekslåsen som sitter fast i gallret längs vägen. "Love locks" började dyka upp för kanske femton år sedan: ett par förklarar varandra evig kärlek som får symboliseras av ett hänglås. När låset satts fast kastas nyckarna bort.
I Paris blev de där kärleksförklaringarna så många att Pont des Arts och andra broar över Seine i princip höll på att gå av på mitten. Samma problem har uppstått i en rad städer, och vissa har t o m förbjudit dem, kallar det "nedsmutsning". I Stockholm dök de första kärlekslåsen upp på Västerbron.
Men egentligen har företeelsen sina rötter i en stad i Serbien, där floden korsas av Most Ljubavi, som betyder kärleksbron. Där uppstod och slutade en romans under första världskriget, en dramatisk historia som alltså satt sina spår ända in i nutiden – och i min hembygd.
 |
| Utsikt från Monteliusvägen. |
 |
| Namn och datum går ofta att läsa på kärlekslåsen. |
 |
| Bilderna tog jag i förrgår - i dag onsdag är det +4 och snöblandat regn i min hembygd ... |
Klistrar in svaret (hoppas jag) på din fråga hos mig här med:
SvaraRaderaKonstigt att de plötsligt har ändrats. Kanske någon har varit och pillrat i mallarna på Blogger?
Gå till Theme, den med rollern som ikon. Klicka på customize, under rutan Live on blog (står till vänster om HTML-alternativet). Då kommer du där du väljer vilket tema du vill ha. OM du tittar i kolumnen till vänster så hittar du layout. Så som din blogg ser ut nu så verkar du ha det andra alternativet på nedre raden medan du tidigare hade första alternativet på nedre raden. Prova att byta där. Glöm inte att spara.
Ska du sedan möblera om inom layouten så ska du i huvudmenyn, där du tidigare valde Theme, där ska du istället välja Layout. Där ska du kunna flytta runt och säga vad du vill ha var.
Hoppas att det funkar!
En vacker promenad genom vackra omgivningar.
SvaraRaderaTycker faktiskt det är lite romantiskt och fint med dessa lås. Att de sedan blir såmnga att de utgör en konstruktionsproblematik, det är en annan sida. Tror inte man tänker på det när man hänger på ett så litet lås. Men det är ju det därmed den berömda droppen i bägaren ...
Jag gillar också symbolhandlingen som sådan!
RaderaRoligt att du påminde om ämnet hembygdskunskap, hade glömt att det hette så. Älskade de lektionerna i skolan.
SvaraRaderaFin Stockholmsskildring.
Har sett många broar med kärlekslås överallt i Europa.
På vissa broar har man varit tvungna att ta bort kärlekslåsen för de blev för tunga för bron, bl a Ha'penny Bridge i Dublin.
Ha det bra!
Precis det som hände i Paris också. Blev väl tonvis med hänglås!
RaderaJag bodde på Söder under mina första 12 år, och visst hette ämnet hembygdskunskap även hos oss. Ibland hade vi (till vår stora glädje) stadsorientering på de lektionerna. Inte så värst länge sedan jag bläddrade i läroboken som hörde till ämnet - ett ämne de flesta av oss gillade.
SvaraRaderaMargaretha
Mina barn hade inte den rubriken på schemat - jag vet förstås inte när ämnet försvann. Men jag minns det också som lustfyllt.
RaderaVilken fin promenad, så vackra bilder. Jag tycker väldigt mycket om Olle Adolphsons visor.
SvaraRaderaVisst var han en tillgång i musik-Sverige!
RaderaKan inte låta bli att skratta här! Två anledningar. Den första är att du har följt i Dittes fotspår idag. Hon skrev om parken och Monteliusgatan för några dagar sedan. Den andra är att min man och jag långt innan Corona ens var "uppfunnit" gått många av dina och Dittes vandringar på söder. Allt sedan vi pensionerades alltså, inte innan.
SvaraRaderaKärlekslåsen gillar jag skarpt, och jag tycker det är himla synd att de plockas bort. De är ju en utsmyckning i sig. Klart att man tar bort dom när de hotar konstruktionssäkerheten, men annars borde dom få vara kvar.
Aha, har inte sett vad Ditte skrev/visade. Jag har i flera år tänkt gå den där vägen men det har bara inte blivit av ... men hur som helst är det bra att ta lite nya vägar. Kärlekslåsen hanteras olika i olika städer, som jag förstår det.
RaderaKul! Just här gick jag i förra torsdagen. Kan också rekommendera ett besök i den fina parken Pålsundsparken. En park jag inte tidigare besökt men som man lätt kan nå från Heleneborgsgatan . Om man inte väljer att klättra upp där från Söder Mälarstrand förstås. En upplevelse i sig och genom en spännande miljö.
SvaraRaderaAlltid roligt att se mer av sin hembygd. Och Stockholm har ju så mycket att erbjuda. Inte minst Södermalm.
Jag visste inte att jag gick i dina fotspår, men då ska jag kanske fortsätta med det! :-D
RaderaNu ska jag kolla vad du skrev om den här promenaden.
Hahaha! Då har ni hittat varandra ser jag, du och Ditte alltså:-) Hon är superduktig att hitta på Söder och Nacka till fots och med båt. Väl värt att följa hennes blogg för att få inspiration.
Radera