När jag var barn hade grannen en uppstoppad på spiselkransen.
Vi tyckte den var jättestilig. Mjuk i grått, svart och vitt, skarp näbb. Men vi hade aldrig sett en levande, vare sig i eller vid sjön eller något närbeläget tjärn.
Döm därför om min förvåning när jag plötsligt ser ett riktigt stort gäng sjöfåglar i viken. Har ingen kikare, inget teleobjektiv, men ögonen konstaterar utan hjälpmedel: det är LOM! Av den mindre sorten, gemenligen kallad smålom (Gavia stellata).
Lomfåglar har en väldigt typisk profil. De är mästare på att dyka både långt och länge. De är monogama. Inte jättevanliga, men inte heller utrotningshotade. Deras ben duger inte att gå på, så de tar sig ogärna upp på land. Och inte för att jag vet om de verkligen varit borta, men detta vet jag: de har hittat tillbaka till Barndomslandet. Kul!
lunnefåglar är jag svag för, Enid Blyton har skrivit om dem
SvaraRaderaHar jag bara sett på bild. Jättefina.
RaderaVad roligt! Hos mig hittade jag en liten bönsyrsa som försökte klättra på kakelväggen men den var för blank. Väggen alltså.
SvaraRaderaDjurlivet bjuder på både det ena och det andra. Varje kväll försöker ett gäng på fyra bålgetingar komma in i mitt sovrum, sista stället där en lampa lyser ... men jag har myggnät så de får stanna ute.
Radera