Brukar du namna dina böcker?
Det som helt avgjorde saken var att jag upptäckte att min man skrev sitt namn i mina böcker när han hade läst dem. Va? Skrev han? I mina böcker? Näää!
Visst inser jag att reaktionen kan verka hur barnslig och fånig och revirpinkande som helst, men den var spontan och väldigt uppriktig. Och där tog den där vanan slut. Nu skriver ingen av oss namn i vare sig inbundna eller pocketar. Det går bra ändå.
Om jag däremot har ett ex som författaren signerat, kanske med en personlig hälsning till mig som dedikation, tycker jag bara att det är trevligt. Men det är inte riktigt samma sak eller hur?
Bonusfråga: Håller ni fortfarande på Folkhälsomyndighetens rekommendationer ang. Corona?
Ja, efter bästa förmåga. Vilket inte är det samma som att jag lyckas till hundra procent.
Copyright Klimakteriehäxan
Intressant fråga. Jag gör det och noterar även vem jag fått den av om så är fallet. År och datum. Bra också eftersom jag är med i ett par bokcirklar och vi lånar böcker av varandra.
SvaraRaderaHar ännu inte noterat att maken skrivit namn i någon av "mina" böcker. Men så viktigt är det inte för mig heller med just ägandet av en bok.
Min man hade "taggat" ett par älsklingar, det var nog det som triggade min ilskna reaktion ... tur att det gick över!
RaderaNär jag var ung, väldigt ung och jag och mina kompisar bytte böcker med varandra satte jag mitt namn på försättsbladet. Men jag har aldrig gjort det efter det.
SvaraRaderaÅ japp, jag håller fortfarande distans, men jag har varken ansiktsmask eller plasthandskar på mig när jag går in i en affär. Har faktiskt ingen handsprit med mig heller, men har en flaska här hemma som jag använder då och då.
Kör också utan munskydd och handskar. Lovar att stanna hemma om jag känner minsta lilla symptom. Är innerligt tacksam så länge jag inte känner nåt.
Raderanej jag skriver inte namn i mina böcker. (men jag har mina böcker i mina hyllor.) jag håller också på FHM:s rekommendationer. det är solidariskt, hänsynsfullt och viktigt
SvaraRaderaSåg just att jag faktiskt skrev namn i bok så sent som 1995 ... Helt sant om FHM och rekommendationerna.
RaderaFörr skrev jag mitt namn i böckerna, plus året jag köpte. Men sen när jag började rensa ut, ge bort eller skänka till Röda korset, ville jag inte att mitt namn skulle synas. Så jag slutade.
SvaraRaderaDedikationer är en annan sak. De böckerna brukar jag sällan rensa ut.
Jag är mycket skötsam med fysisk distans, handsprit m.m.
Vi är på samma linje, du och jag, i båda frågorna.
Raderainga namn längre, mina böcker hade namnetiketter, som avlägsnades när vi lämnade böcker på loppis... i början för några decennier sedan (fyrtio år sedan!!!) hade vi böckerna i alfabetisk ordning, tillsammans, nu har vi var sin våning för böckerna ❤️
SvaraRaderaOj vi har förvisso gott om böcker men alla får samsas i hyllorna, i alfabetisk ordning efter författarens efternamn - så gott det går.
RaderaDin make skulle ha smäll på fingrarna! Han kan väl nöja sig med att skriva sitt namn i sina böcker.
SvaraRaderaTack för moraliskt stöd ... :-D
RaderaPS han har by the way aldrig förstått min reaktion ...
RaderaLänge sen jag namnade i böcker. Men har några kvar där jag gjort drt.
SvaraRaderaHittade en jag skrivit i 1995 - trodde jag hade slutat vid det laget, kanske är det en av de sista? Nu gör jag det aldrig.
RaderaJag namnar speciellt böcker jag fått eller köpt av någon speciell anledning.
SvaraRaderaDet kan självklart finnas god anledning till det!
RaderaSkriver inte heller namn i böcker längre, gjorde det förr innan jag lånade ut till arbetskamrater, skrev svagt med blyerts som sen suddades bort. Och nej, författarsigneringar är ju inte alls samma sak, det uppskattas alltid! Och nu när jag tänker efter så uppskattar jag även sånt som t.ex. min farmor skrev på försättsblad i samband med julklappsböcker. Känns fint med såna minnen det ger. <3
SvaraRaderaDet blir förstås en avvägningfråga - vissa böcker vill man kanska markera som "sina" mer än vilken deckarpocket som helst!
Radera