När pojkar inte fick vara Lucia

Luciafirandet är i ordets sanna bemärkelse en ljuspunkt i december. När jag var barn var det en självklarhet att alla flickor skulle vara med i det traditionella luciatåget i kyrkan. Första året jag deltog var jag för liten för att hantera ett endaste levande ljus. Då fick man heta ”blomsterflicka” och gå före Lucia med en liten bukett i handen.

Sedan avancerade jag till tärna, med glitter i håret och sångtexterna präntade på den till fusklapp förvandlade ljusmanschetten i papp, urklippt ur en gammal tårtkartong.
Men alla ville ju helst vara Lucia. /.../

Dit kom jag dock aldrig, hur gärna jag än ville. Var väl för rund, med glasögon, och rakt hår till råga på allt ... klarade inte konkurrensen, helt enkelt.
Stjärngossar hade vi inga, av den enkla anledningen att inte en enda kille anmälde intresse. Tomtar och pepparkaksgubbar kom till på senare år.  
Ja, att lussa var en absolut enkönad företeelse. På sätt och vis var det kanske tur. /forts/

Du läser hela min text om forntidens luciatåg, där det manliga inslaget helt saknades, på News 55. Det är sajten som riktar sig direkt till en publik på 55+, med en blandning av allehanda nyheter, korsord, quizzer och så texter från en lång rad krönikörer varav jag är en.

Läsarna på News 55 (som inte tar vägen via bloggen här) får dock inte se min mest älskade luciabild, som jag inte missar ett enda tillfälle att visa. Det är (förstås) mina barn som, när bilden togs, lussade för sin farmor och det är verkligen en favorit i mitt mammahjärta. Kommer fram i december, år efter år, i ram!

Copyright Klimakteriehäxan