En annorlunda skyltsöndag

Bild från Hemnet.

Vem har inte sett den skylten? Vem har inte tuggat i sig några Tulo, tabletten med undertiteln "den lille halsläkaren"? Jag minns att jag tyckte det var gott att "ta en Tulo" som det hette i reklamen.

Nu är den här klassiska neonskylten på Fridhemsgatan på Kungsholmen i Stockholm allvarligt hotad, hur älskad den än må vara. Den behöver repareras och har blivit dyr i drift. 

Från början gjordes Tulo av godisföretaget Cloetta, men det är nu mer än tjugo år sedan. Tablettasken finns fortfarande, men tillverkas av en retrogodisfirma i Skåne och "halsläkaren" har bytts ut mot "halslenaren" – ja det är klart nån riktig doktor har det ju aldrig handlat om ...

Förra gången Tulo-skylten skulle tas ner och försvinna för gott blev det folkstorm. Ursprungligen kom den upp 1955 och den har under åren fått många starka vänner, den röstades för några år sedan till och med fram som huvudstadens vackraste neonskylt.

Då är frågan vem om någon som är beredd att stå för kostnaderna när man behöver renovera hela härligheten och bland annat byta till led-lampor. Hela fasaden ska repareras, och bostadsrättsföreningen som äger huset ser gärna att de lysande Tulo-tabletterna (de är nio till antalet) ska fortsätta trilla ner längs väggen utanför deras fönster.

Hur det går? Jag tror att Dagens Nyheters engagerade Stockholmsreporter Eva-Karin Gyllenberg kommer att fortsätta följa dramat till det bittra slutet. Som kanske inte blir bittert alls, vem vet? Men håll med om att begreppet "ta ner skylten" får en extra dimension om/när man tar sig en Tulo!

Som inlägg på ännu en Skyltsöndag får väl detta betraktas som ganska udda, men du hittar säkert fler "vanliga" söndagsskyltar om du tar vägen via BP.

Copyright Klimakteriehäxan