"Selfie" heter tavlan i Lars Karlssons version. |
Just det ansiktet dök upp i mitt minne när Ugglan vill ha bokomslag med ansikten på i veckans tisdagstrio.
Minns en annan flicka vars ansikte jag älskade, ja snudd på avgudade, eftersom hon såg ut som jag aldrig skulle kunna se ut. Det var Martina, huvudpersonen i den spännande "Barn 312" av Hans Ulrich Horster, tecknad av Kurt Ard. Historien gick som följetong i Allers på sena 50-talet, och jag sög i mig rad för rad, helt uppfylld av (min ungefär jämnåriga) Martinas olycka och öde (hon hade tappat bort sina föräldrar). Längtade efter nästa avsnitt, och nästa ... Jag läste om boken för några år sedan och förstår precis varför jag var helt fascinerad.
Ännu en flicka kommer med här, också hon tecknad, men av samma person som skrivit historien. Jag tänker på Barbro Lindgrens "Bladen brinner", sist i en flickboksserie som kommit att betyda mycket för många tjejer. Serien, som skildrar Barbros egen uppväxt, började med "Jättehemligt" och fortsatte med "Världshemligt" och alla tre har ansikten på omslaget, förvisso långt ifrån den gulliga Martinas.När man använder ordet "omslagsflicka" brukar det betyda kurvigt, lättklätt eller rent av naket. Här en trio som inte skulle funka i den världen, men som passat utmärkt i min!
Copyright Klimakteriehäxan
haha, kul tavla, varierande ansikten, har nog inte läst dessa.
SvaraRaderaJa min blygsamhet stoppade mig från att ta med min egen första bok ... som förvisso har ett ansikte (mitt) på omslaget ... Det här är bra läsning, av väldigt olika typ.
RaderaFlicka med pärlörhänge har jag läst och gillat :)
SvaraRaderaUtan tvekan en bra story, den ska ju vara byggd på verkligheten dessutom.
RaderaBarn 312 läste jag minst tre gånger i min ungdom. Det kan ha varit fler 🙂
SvaraRaderaJa men den var ju SÅÅÅÅ bra!!! Inte lika bra i dag, kanske, men jag tyckte ändå att den höll.
RaderaBarn 312 kommer jag ihåg. Jag läste den aldrig, men ville nog. Men vi hade inte Allers hemma. Så småningom minns jag att jag fick en prenumeration. Det var när Allers hade klippdockor i miniformat.
SvaraRaderaDu kanske ska ta den nu i stället då? Men då blir det utan klippdockor, misstänker jag...
RaderaJag har läst alla dina böcker. Jag har läst Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner hur många gånger som helst. Hade dem i en och samma bok från någon bokklubb.
SvaraRaderaBarbro Lindgren vet hur man skriver för och om tjejer.
RaderaHar inte läst någon av böckerna i din ytio. Tack för tips!
SvaraRaderaVitt skilda stilar, det kan ju vara bra!
RaderaTestar! Svårt att kommentera.
SvaraRaderaMen du lyckas!!!
RaderaTycker du valt fina och varierade omslagsflickor. Har läst böckerna och minns att jag tyckte Barn 312 var så sorglig. Barbro Lindgrens böcker vet jag betydde mycket för många unga flickor. Har läst många av hennes böcker och senare rekommenderat dem till elever och mest flickor var då intresserade.
SvaraRaderaBarbro L var en värdig Alma-pristagare, med allt hon skapat och skrivit.
RaderaFlicka med pärlörhänge finns bland mina pocketböcker.
SvaraRaderaLättläst, tyckte jag. Och pocket är ju alltid lättare än inbundet!
RaderaVerkar vara intressanta böcker, var och en på sitt sätt. (Jag lyckades också avhålla mig från att lägga ut en bild på min första bok, som också har ett ansikte på omslaget.)
SvaraRaderaJa helt olika sorter. Att Barn 312 höll vid omläsning gjorde mig rätt förvånad.
RaderaJag gillade dessa ansikten.
SvaraRaderaMina fina omslagsflickor ... det är väl den tredje som mest liknar mig är jag rädd ...
RaderaFlicka med pärlörhänge hade vi ju båda - jag gillar det mesta som Chevalier skrivit faktiskt. Bladen brinner tycker jag också om, men jag blir osäker på om jag läst Barn 312, även om jag känner väldigt väl igen den.
SvaraRaderaBorde kanske leta upp npt mer av Chevalier, inser jag.
RaderaMinns att mina kompisar var till sig över Barn 312 men jag var tämligen kallsinnig redan då, i nedre tonåren. Bladen brinner, däremot, är ju en pärla - sannolikt mer skimrande än den i tredje boken, som jag förvisso inte har läst men misstänker att jag inte skulle klara.
SvaraRaderaJag identifierade mig nog helt och fullt med Martina och hennes historia. Långt ifrån Barbro L:s verklighet, förstås.
RaderaBarn 312 har jag läst, men Flickan med pärlörhängena och selfiemobilen har jag bara sett som annons.
SvaraRaderaSå mycket jag har läst och så mycket jag INTE har läst!
Jajamensan, mycket är gjort och mycket är ogjort!
RaderaFlickan med pärlörhänget är den enda jag läst. Tack för tipsen.
SvaraRaderaHela tiden får man nya lästips ... men mer tid får man inte ...?!
RaderaFlickan med pärlörhänge har jag läst och någon gång i en grå forntid även Barn 312, som verkligen gjorde ett starkt intryck. Barbro Lindgren är en favoritförfattare, men just den här har jag inte läst
SvaraRaderaBarbro L har skrivit mycket bra, väldigt olika saker! Kanske har du också läst (vuxen)boken om hennes hund Rosa, "Prinsessa av Fäholmarna"? Den gillade jag.
RaderaWow, tror minsann jag läst alla tre böckerna, men minns inte så mycket av dem, mer än jag blev tagen av dem, främst Barn 312 och Bladen brinner!
SvaraRaderaVilka minnen som poppar upp!
Ha det gott!
Barbro L-s trilogi kom på 70-talet, så den läste jag som vuxen.
RaderaWOW! Här slog du kommentarrekord! Är glad att kunna bidra med ytterligare en kommentar. Tyvärr är jag ett levande frågetecken här igen, men ändå;-)
SvaraRaderaOmslagsflickors dragningskraft är kanske inte en myt?
Radera