En stor berättare har tystnat

Zacke gjorde också Sommar i P1 2007.
Bild från Sveriges Radio.

Sportjournalistikens elegantaste gentleman är död. Göran Zachrisson blev 83 innan han blev ännu ett offer för cancer.

Han blev en nyskapare i sin bransch. Visste att hantera sin välmodulerade röst, insåg att några tysta sekunder mitt i en speakertext hade effekt. Hans formuleringar var precisa, informativa, välavvägda, bildvalet likaså. Det blev stilbildande berättelser.

Zacke – han kallades ofta för det – tröttnade aldrig på idrott. Han provade på många, seglade gärna, svängde snyggt på slalomskidor. Golf tände han på redan tidigt. I trettio år arbetade han på Sveriges Televisions sportredaktion innan han gick vidare till kommersiella kanaler.

Göran kom att bli Sveriges ”Mister Golf”, själv en duktig spelare och en period chef för tidningen Svensk Golf, men tidigare i karriären bevakade han också andra sporter. Och han gjorde det med vaken blick.

Jag glömmer aldrig den där dagen när han kom fram till mig på Rapport-redaktionen och undrade om det var jag som var redaktör för sändningarna den kommande helgen. Jo, det var det. Då hade han bara en fråga:
-Är du intresserad av en intervju med en skidkille som man aldrig förut sett? Han är kanonbra och kommer att bli något stort, tro mig!

Jag tackade självklart ja. Visste att det brukade bli bra resultat när Zacke var i farten. Intervjun gjordes och sändes. Och Görans spådom slog in, för snart visste varenda svensk vem Ingemar Stenmark var. ”Vår” intervju med honom kan ha varit den första i tv någonsin, men jag har aldrig lyckats kolla det.

Zacke utmärkte sig inte bara för sin språkliga elegans och sina noggranna förberedelser. Han var noga med sitt yttre, kanske satt det i sedan tiden när han extraknäckte som fotomodell i dagstidningarnas annonser för PUB:s herrkläder. Ingen på idrottsgalan, ovsett ålder, bar upp sin smoking bättre. Lammullströja, välknuten slips hörde till vardagen. Det stämde så bra med hans välavvägda texter: aldrig överdrifter, alltid korrekt. Ibland glimtade humorn fram. Som när han följt en golfbolls bana genom luften fram till landningen: ”Bollen landar på green som en fjäril med ömma fötter”. Det finns faktiskt en hel bok med mer eller mindre odödliga Zacke-citat!

Livet var dock inte alltid vänligt mot Zacke. Både hans fru sedan många år och en av sönerna avled i cancer. I samma veva förlorade han sin hund.  En annan tung period inträffade när han greps för rattfylleri hemma i Djursholm. SVT-kollegan Jens Lind gjorde en dokumentär om Zacke, och i den berättade han öppet om alkoholproblemen och skammen kring polisingripandet. Han riskerade fängelse, men slapp – och blev jublande glad över det.

Golf kommenterade han till och med efter att han fyllt 80. Älskade direktsändningen, anspänningen, det andlösa ögonblicket när bollen är på kanten till hålet och kan avgöra en hel tävling genom att trilla i – eller rulla förbi.

Gjorde Zacke själv någonsin en hole-in-one? Vet inte. Men jag hoppas det. I sportjournalistikens värld gjorde han många.

Copyright Klimakteriehäxan