Guldfynd på rean

Rea-dagarna i butikerna tunnas så sakteliga ut nu. De sista prylarna med 70 procents rabatt blir färre för att till sist försvinna helt, till förmån för alla nyheter som, oavsett bransch, ska förgylla hösten (är det tänkt).

Nu för tiden är vi väl ganska bortskämda med att kunna handla till nedprutat pris. Det där med utrensning bara efter midsommar och jul stämmer inte alls, reorna nafsar stundtals varandra i svansen året runt.

Men jag upphör aldrig att förundras över att guldsmedsfirmor också har realisation. I min hjärna är det inpräntat att de ädla metallerna har evigt och stabilt värde, för att inte tala om de äkta stenarna som skänker glitter åt den som har turen att äga smycken av lite högre dignitet.

Såvitt jag minns hade aldrig de där butikerna (Hallbergs, Guldfynd, Albrekts till exempel) rea förr i världen, så när vände det egentligen? Nog kan jag fatta att en del moderna designsmycken kan bli lite mindre eftertraktade med tiden, men guldet och silvret är väl ändå det samma?

Ändå kommer de, reakatalogerna med nedsatta priser på guld, silver, pärlor, diamanter. Dessutom säljer firmor som förr stolt kallade sig "guldsmed" numera en hel del bijouterier till väldigt överkomliga priser, vilket förvisso kan vara trevligt: allt som glimmar är helt enkelt inte guld, men kan pigga upp ändå.

Det var väl ungefär så jag tänkte när jag i ett skyltfönster nyligen fick syn på ett par jättesnygga örhängen i gulmetall till reapris: 69:90. Gick in för att göra slag i saken. Det visade sig att paret i fönstret var det sista. Med kreditkortet i handen stod jag redo att betala nytillskottet i juvelskrinet, inte för att det behövdes precis, men ...

Expediten knappade frenetiskt på datorn/kassaapparaten. Såg förvånad ut, började om. Tryckte på fler tangenter, såg ännu mer förvirrad ut. Så sa hon:
-Datorn säger att örhängena kostar 33 000 kronor.
-Hoppsan, sa jag, då ska jag nog faktiskt inte ha dom.
-Fattar det, sa tjejen, och gjorde ett nytt försök att övertyga maskinen om att artikelnumret hon hade skulle visa ett pris på 69:90.

Det gjorde den inte. Under tiden hade ett par kunder tillkommit, tagit sina nummerlappar, trampade lite otåligt bakom mig som skulle handla för sjuttio spänn. Tjejen stönade. Och gav upp. 
-Du får dom, sa hon i en viskning, jag kan inte stå här i evigheter för att leta reda på felet. Hoppas du får glädje av dem!

Häpen tackade jag och gick. För i den guldbutiken var det inte bara rea, man kunde till och med få smycken alldeles gratis ... men det hör nog inte till vanligheterna. Och eftersom detta är en alldeles sann historia skriver jag inte ut butikens namn, för kanske skulle expediten få problem om detta kom fram? 

Hur som helst är det riktigt snygga örhängen. Oavsett priset. Man kan nästan tro att de är av guld. Av bestående värde.

Copyright Klimakteriehäxan