Kalles jul – vilken hit!

Julen 1960 sändes "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul" för första gången i svensk tv. Vilket betyder att jag sett programmet minst femtio gånger (missade förstås när jag bodde utomlands), det måste vara ett rekord! Men att titta blev med åren mindre viktigt, trots favoriter som tjuren Ferdinand, spaghettiätandet med Lady och Lufsen och dvärgarnas dansfest med Snövit, och trots att skickligheten som tecknarna visade upp redan på 50-talet var imponerande.

I fjol såg ungefär 4,5 miljoner människor programmet, vilket var ett rekord. Snart vet vi om det blev nytt rekord i går, inte omöjligt alls, men lite förvånande om man betänker hur mycket folk streamar, hur vana barn numera är vid animerad film. Fast att spela in julprogrammet för att kunna se det när som helst på året, det har aldrig varit riktigt "godkänt" ... detta hör julaftonen till!

Vår familj bidrog i alla fall med en helt ny tittare. Vårt tvååriga barnbarn satt i farfars knä, stilla som en fläck, tog ett förstrött bett i en lussebulle emellanåt, men koncentrationen på Disneys figurer var total. Vilken hit! Och jag är numera 100 % säker på att jag vill titta på Kalle Anka-julen många fler år, men jag riktar då hellre blicken mot den lille åskådaren än mot tv-skärmen! Så roligt!

Inte bara Kalle Ankas jul! En annan sorts anka, en långväga gäst, finns i Årstaviken. 
Herr och fru Mandarinand är tvåstjärniga ornitologiska sevärdheter från Ostasien.
Extremt sällsynt art hos oss med andra ord. Riktiga pippi-snyggingar i helgskrud om
 man jämför med de vanliga gräsänderna som de nu firar jul med!

Copyright Klimakteriehäxan