En hopplös önskelista

Enligt O kallar sig "bokberoende" och det är en egenskap hon absolut inte är ensam om. Jag har just suttit på balkongen med "Paradiset" av Abdulrazak Gurnah och slås av tanken att den värld han beskriver är så otroligt fjärran från min, som absolut kan framstå som paradisisk, inte minst om man jämför den med livet bokens huvudperson, pojken Yusuf, lever. 

Ett liv utan böcker skulle hur som helst aldrig kunna vara ett paradis, så mycket är helt klart. Nu har ju Enligt O förstås kommit med veckans kulturfråga också: Vilka kulturella personer önskar du dig nya verk av?

Antar att det med "verk" inte avses enbart böcker. Och tankarna går till personer som inte längre är i livet. Vilket betyder att det här handlar om en önskelista som aldrig kan bli uppfylld. Men ändå ... Jag hade velat ha mer, mycket mer, av Hasse&Tage. Det kunde ha blivit filmer, musikaler, dikter, romaner. Torgny Lindgren dog förvisso inte ung, men nog hade han fler suveräna texter inom sig?! Sak samma med Selma Lagerlöf. Tror också att det gäller två av mina musikaliska idoler: Cornelis Vreeswijk och Povel Ramel. Stieg Larsson, hade inte han mer i görningen? (Jag har avstått David Lagercrantz som hans arvtagare.)

Idel svenska kreatörer kommer jag på, det är tydligt. En mig närstående som också hade velat återkomma som författare var Ulla-Carin Lindquist. När jag lade det första exemplaret av "Ro utan åror" i hennes händer kämpade hon för att få fram orden med den röst som ALS förstört: "Jag vill skriva mer!" lyckades hon trots allt säga. Det hade blivit ännu en lysande bok, det är jag övertygad om.

Copyright Klimakteriehäxan