Har jag stött på en mening som fått mig att stanna till ett litet extra ögonblick under denna veckas läsning? Jo men visst har jag väl det! Har börjat bläddra i Bodil Malmstens "Så gör jag" igen. Det är ingen bok man läser från första till sista sidan som en god roman, utan en man får göra nedslag i
– det är i alla fall så jag läser den. Så, plötsligt, står den där, Veckans mening,
enligt Skriv-Roberts påbud en som får mig att reagera. Inte ens en erkänd och älskad skribent klarar sig från anfall av skrivkramp eller bristande tro på det man gör. Bodil Malmsten dog 2016 och tog säkert med sig många oskrivna berättelser i graven.
Jag önskar att någon kunde skriva klart mina oskrivna böcker, någon som är jag men som inte tvivlar och tvekar som jag.
Copyright Klimakteriehäxan
Bodil Malmsten är en favorit men det var ett tag sedan jag läste henne. Var förtjust i både hennes böcker om livet i franska Finistère och i diktsamlingarna.
SvaraRaderaGillade verkligen din mening. Väldigt tänkvärd och i olika sammanhang.
"Priset på vatten i Finistere" är en pärla!
RaderaDu är ju författare själv, så jeg förstår helt och hållet att du (kanske) känner igen dig i den meningen.
SvaraRaderaJo jag kan enkelt känna igen känslan ...
RaderaDet ligger mycket i den meningen.
SvaraRaderaUtan tvivel! :-D
RaderaFunderar på meningen och fastnar i tanken. Jag är ju ingen författare (även om jag försökt skriva en bok flera gånger) så kanske det är därför jag inte riktigt kan relatera.
SvaraRaderaJag tänker att samma känsla kan uppstå inför andra utmaningar också.
Raderadet gäller inte bara skrivande. det kan även gälla andra tillfället i livet när en önska slippa ifrån
SvaraRaderaAbsolut!
RaderaJa, det är sånt man sällan tänker på. Att det finns många ofullbordade berättelser. På olika sätt. Och av olika anledningar.
SvaraRaderaBåde sorgligt och hoppfullt på en gång!
Radera