Bortkopplade

Minnessten - skylt?

"Numret du har ringt har ingen abonnent" säger en röst. Jag har slagit det telefonnummer vi har haft i många år bara för att kolla: jo då, abonnemanget har upphört. Vi höll ändå ut länge, längre än de flesta. Men nu är vi bortkopplade!

Det är ännu ett band till forntiden som klipps, kan man säga. Tänk om LM Ericsson hade haft en aning om hur telefonins framtid skulle komma att te sig! Han var ju ändå en nytänkare på sin tid. Vi är födda i samma by, Lars Magnus och jag. Våra barndomshem ligger på mindre än en kilometers avstånd från varandra. Och ta mig tusan om vi inte är lite släkt också! Det har Maken, som roar sig med släktforskning, kommit fram till. Men det är på väldigt långt håll, förstås ... och drygt hundra år mellan oss dessutom.

Nordtomta, där hans föräldrar bodde när han föddes, är i dag ett litet museum till minne av bygdens store son. Här finns gamla vevtelefoner, en del i snirkliga utföranden och riktigt vackra. Man kan också se telefonväxlarna där pratsugna kopplades ihop med sladdar, proppar och ringknappar. Lite märkligt att tänka på är det, att jag har funkat som telefonist i just en sådan växel!

Det berodde på att abonnenterna i Västra Värmskog, med tvåsiffriga telefonnummer, hanterades via en växel som stod hos tjocka släkten. Vi barn tävlade om att få svara, dra i snörena, sätta i proppar och känna oss betydelsefulla, fast det var knappast helt enligt Televerkets regler, kan jag tänka mig. 

Växeltelefonisterna var naturligtvis bygdens främsta informationscentral. Visst var det förbjudet att lyssna men ibland råkade man kanske bara ...? Och när fru Karlsson ringde och bad att få tala med fru Persson kunde telefonisten hjälpsamt upplysa om att fru Persson just nu besöker fru Andersson, så kanske ska samtalet gå till det Anderssonska tjället i stället?

Idag tar vi knappt ett steg utan att ha mobilen med. Via GPS hittar vi dit vi ska, med Googles hjälp får vi svar på våra frågor, och om vi inte vill prata med någon kan man alltid skicka ett litet SMS. Eller varför inte ett MMS, mobilen har en bra kamera och snabbare expediering av ett vykort finns ju inte!

Nog hade det varit roligt att se Lars Magnus min när han fick höra talas om allt detta? Förmodligen hade han dessutom skrattat om han fått veta att jag emellanåt saknar min gamla telefonanknytning. Jag brukade ju ringa mig själv från den när jag inte kunde hitta min mobil ... funkade alltid ...

Det lilla museet har jag förstås besökt ett antal gånger genom åren, folk som kommer till Barndomslandet vill gärna gå dit och det har jag naturligtvis inget emot. Så skedde även i sommar, för någon liten vecka sedan, och då blir det en Skyltsöndag av det här på bloggen, även om skyltarna är få. Fler hittar du den här vägen!

Har försökt hitta en kvinna i det här gänget men lyckas inte se någon. Fruntimmer var
 uppenbarligen inget man skyltade med på den tiden!

Där ligger Nordtomta, LM:s födelsegård som nu är museum.

LM:s familj finns med på skylt i museet.

Interiör från det Ericssonska hemmet.

Köket.

Copyright Klimakteriehäxan