Årets mottagare av Nobelpriset i litteratur, franska Annie Ernaux, miste sin mamma i demenssjukdomen Alzheimers. Boken "Kvinnan" (Une femme), som kom att bli hennes genombrott som författare, handlar om moderns liv och därmed också om inledningen av hennes eget. Som vi alla som förlorat en närstående vet kan saknaden ta sig olika uttryck, och här bevisas än en gång att demens blir också den anhöriges sjukdom. Jag plockar upp Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd, i slutet av den här tunna men fina lilla boken (som nyss också fanns att lyssna på som radioföljetong men den försvann fort).
Det var hon, och hennes ord, hennes händer, hennes rörelser, hennes sätt att skratta och gå, som förenade den kvinna som är jag med det barn jag en gång var. |
| Ser till min milda förskräckelse att veckan har nummer 40. Jag är visserligen lätt allergisk mot veckonummer (vad är det för fel på datum?), men tvingas inse att bara tolv återstår detta år. Bäst att njuta av höstens färger så länge det någonsin går! |
Copyright Klimakteriehäxan
Alzheimer är en sorglig sjukdom. Jag miste min mamma en liten bit i taget.
SvaraRaderaJa det är det verkligen! Och ingen bot i sikte.
RaderaJapp, det återstår bara 12 veckor av 2022. Sedan börjar vi om från början - igen. Men från och med imorgon väntar tre helsoliga dagar på oss. Alltid nåt.
SvaraRaderaAlzheimer/demens är en grym sjukdom mest för de anhöriga...
Man är tacksam för varje solglimt! Och för varje dag man står på benen! Och minns det som hände i går ....
Raderatiden går verkligen alldeles för fort. ska lyssna på Kvinnan. demens är de anhörigas sjukdom. en fasansfull åkomma
SvaraRaderaVerkligen en skräckens sjuka. Blott alltför vanlig.
RaderaTack för tipset om att "Kvinnan " finns som radioföljetong. Ska absolut lyssna på den. Men ingen känns aktuell och viktig för mig också.
SvaraRaderaJag miste min pappa just i Alzheimer och det är verkligen en sjukdom som är tärande på både anhöriga och den drabbade. Och man vet att det inte finns annat än döden som kommer.
SR dammade av en gammal inspelning från 1993. Jag tänker också lyssna.
RaderaHar sett Alzheimer på nära håll. Eländigt.
En riktigt eländig sjukdom som alltför många lider av, både sjuka och anhöriga.
SvaraRaderaJag och du skrev samtidigt ordet "eländigt" ... ack ja, så är det.
RaderaVeckonummer är knasigt, men inte funderar jag på julen redan oktober... redan under högsommaren började du längta efter hösten!! Och prata om att sommaren slut....
SvaraRaderaNjaej, jag tror att du övertolkar mina ord. Jag får nog aldrig för mycket sommar. Fast almanackan talar ett eget språk.
RaderaSå lite det låter med tolv veckor, men så är det ju. Inatt kan det nog bli frostkallt, då kan både hösthallonen och krassen (som fortfarande blommar tillsammans med solrosorna) stryka med.
SvaraRaderaIngen nattfrost i Stockholm än så länge, men det är nog inte långt borta nu. Fast fortfarande väldigt vackra dagar!
Radera