Snart kommer de till Stockholm för att hämta hem diplom, hyllningar, medaljer och prispengar, alla de som ansetts värdiga att kallas Nobelpristagare för år 2022. Jag har ännu inte läst ut "En flickas memoarer" (Memoire de fille) av Annie Ernaux, men jag är på god väg. Hon upptäcker sin sexualitet när hon 1958 hamnar i en miljö där ungdomarna är många och nyfikenheten på vuxenlivet är stor. Där finner hon också sin första kärlek, och även om den inte är besvarad är intensiteten i känslan påtaglig och så väl beskriven. Här är Veckans mening, den som enligt
Skriv-Robert fått mig att stanna till en extra liten sekund i läsningen:
Hennes behov av honom, av att låta honom bli herre över hennes kropp gör henne främmande för allt vad värdighet heter.
Copyright Klimakteriehäxan
en konst att bevara den känslan… efter fyrtio år! 🥰
SvaraRaderaFörvisso.
RaderaHar just idag avslutat boken.
SvaraRaderaMeningen är minnesvärd och den gör mig också väldigt tankfull. Värdigheten är viktig i alla sammanhang.
Ska läsa ut den ikväll tror jag. Kände att jag förstod henne, i den där meningen ...
RaderaKanske kan vara bra ibland att inte låta värdigheten lägga en hämsko på sexualiteten.
SvaraRaderaJa varför inte????
Raderavar inte riktigt förtjust i En flickas memoarer. gillade Min far, Kvinnan och Åren mycket bättre. och filmen Omständigheter är fullständigt lysande
SvaraRaderaHar inte läst Åren, hittar inte boken fast jag vet att den ligger här ... Har läst de andra. Såg filmen. Mycket bra. Men tung.
RaderaDet där är nog en nobelförfattare jag kan hoppa över... som om det nu var så ovanligt, det är det inte. :D
SvaraRaderaNej då, jag har också hoppat över många. Men är glad att jag läst Ernaux (det hade jag ju gjort innan hon fick priset).
Radera