Rosor till Rose

Var det verkligen kärlekssorgen som gjorde henne psyksjuk? Inger tror i alla fall det själv. Men stundtals verkar hon inte särskilt sjuk, och det tar hennes syster och svåger fasta på när de anmäler henne och sig själva till en bussresa till Frankrike, där Inger bott en tid och där hon mötte den stora kärleken, den som fick ett så abrupt och trist slut. Nu ska hon få återse alla de fina platserna, prata franska igen, förhoppningsvis njuta.

Filmen, som hade premiär i november, var nyss på väg bort från biorepertoaren, men den hänger sig kvar. Tur var det, för det tog mig en evighet att komma iväg och se den trots att jag haft för avsikt att göra det sedan långt före jul. Men nu, äntligen!

En sak är klar: jag blev verkligen inte besviken! Historien är både rörande och berörande, man får skratta ibland och tvingas tänka till: hur hanterar vi människor med psykiska handikapp? Filmen bygger på verklig bakgrund, det är regissören och tillika manusförfattaren Niels Arden Oplev som berättar sin egen systers historia. Länge undrade jag varför den heter "Rose" men det får sin förklaring.

Ni har redan gissat det: jag tycker ni ska se filmen, inte minst för Sofie Gråbøls skull. Hon är strålande i huvudrollen! En rad andra fina skådespelare känner vi också igen från olika danska tv-serier. 

"Rose" är värd ett fång rosor, fast det blir av den digitala sorten. 

Sofie Gråbøl som Inger. Bild ur filmen.

Copyright Klimakteriehäxan