Möte med en av de största!

Tänk att jag ändå, helt oförberedd, skulle få möta min stora idol! Där stod hon på gatan, mitt i Falun, i hatt och purpurfärgad ylledräkt med en värmande sjal över axlarna (den behövdes, isvindar drog fram genom staden).

I Falun levde Selma tretton år, under en tid som hon var väldigt produktiv. Hon flyttade dit 1897 från Landskrona, där hon hade arbetat som lärare på en flickskola. Hon bodde på flera adresser i Falun. När vi springer på henne står hon under det som en gång var hennes balkong, vid Stora Torget och med Kristine kyrka som granne. Idag är huset ombyggt. Visserligen finns balkongen kvar, men den ser inte ut som på Selmas tid.

Det var i alla fall i Falun som hon bland mycket annat skrev "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige", tänkt som en lärobok i geografi för tidens skolbarn. Boken kom ut 1906. Faktiskt fick hon uppdraget tack vare sin trogna Valborg Olander, som också var lärare – från början skulle boken ha skrivits av en av Selmas manliga kollegor, kvinnliga skribenter stod inte högt i kurs. 

Naturligtvis blev det ändring på det: Selma fick ju Nobels litteraturpris 1909 som första kvinna, och fem år senare blev hon också första kvinna att ta plats i Svenska Akademien. Då hade hon redan försörjt sig på sin penna (hon skrev allt för hand!) i tjugo år.

Nu tar hon oss med på en liten stadsvandring. Selma pekar: "Där firades min 50-årsdag! 1200 barn  var med och alla fick en chokladkaka när de gick hem!". Vi kommer fram till platsen där hon hade ett stort och vackert hus från 1907 till sin död, i dag bara lite parkmark med björkar och sedan moderna villor. "De rev mitt hus för att bygga väg, sedan blev det ingen väg", säger hon med förtrytelse i rösten.

Men ett av grannhusen, som ägdes och beboddes av Valborg Olander, står kvar. Relationen till  Valborg och den yngre och vackrare Sophie Elkan och rivaliteten dem emellan berör Selma i dag väldigt kort, hon konstaterar bara att de aldrig kunde finnas vid hennes sida samtidigt.

Hon pekar på de olika kyrktornen, hon minns hur bekvämt det blev att resa när tåget började gå (i slutet av 1800-talet). Hon berättar också om glädjen över att ha kunnat köpa tillbaka Mårbacka, som hon först använde som sommarbostad medan hon på vintern var tillbaka i Falun.

Trafiken ser inte ut precis som hon minns den. Folk som kommer på "velociped" ("Så många de är!" noterar Selma förvånat) hälsar hon artigt på och förmanar dem att ta det försiktigt på den isiga vägen – de ser lite förvånade ut när de tittar på den fina damen med fjäder i hatten ... resten av vår grupp är inbäddad i täckjackor och luvor ...

Det råder ingen tvekan om att relationen mellan Falun och Selma är stark än i dag. På Dalarnas museum finns ett särskilt Selma Lagerlöf-rum, uppbyggt exakt som hennes arbetsrum en gång såg ut, med Selmas egna prylar. Inblandad i det projektet var bland annat Annacari Jadling-Ohlsson som under lång tid arbetade på muséet. Och det var just hon som, i Selma Lagerlöfs skepnad, tog oss med på den här vandringen och bjöd på sina kunskaper. Så roligt!

Selma Lagerlöf alias Annacari Jadling-Ohlsson pekar och berättar.

 

Copyright Klimakteriehäxan