Veckans mening, den vi visar upp på lördagar i
Skriv-Roberts efterföljd, har jag denna gång hittat i en svensk klassiker. "Romanen om Olof" skriven av Eyvind Johnson lyssnar jag på när jag går ut och går.
Lennart Jähkel läser och han gör det bra. Långa stycken helt fantastisk text, ett språk som det har varit (och fortfarande är) få svenskar förunnat att äga. Historien utspelar sig i 1900-talets början och ska delvis ha varit självupplevd. Den unge Olof lever ett hårt liv i Norrland, som timmerflottare och sågverksarbetare bland annat. Dessutom är han mörkrädd men tvingas ändå tillbringa många nätter ensam i arbetarbostaden, dit man inte dragit elektricitet utan där man får skaffa ljus med oljelampa och brasa. Men där utanför finns kanske något hotande ...? Det mörknar hur som helst alldeles ovanligt vackert om man ser till hur meningen formulerats:
Skymningen kom från norr och öster, man riktigt såg hur den kröp ut ur himlen och tog sig en promenad, höljde, bredde på, tjocknade och blev mörker.
Copyright Klimakteriehäxan
Ja, det var vackert formulerat. Eyvind Johnson borde ha fått Nobelpriset ;)
SvaraRaderaVäldigt vackert beskrivet om vägen till mörkret.
SvaraRaderaJa helt fantastiskt eller hur?!
RaderaEyvind Johnson fick halvt Nobelpriset i litteratur, läst honom på 1970-talet
SvaraRadera1974. Andra halvan till Harry Martinsson, ett av de mest omdiskuterade och ifrågasatta pristagarvalen av alla.
RaderaEn talande mening. och en vacker beskrivning. Boken har jag läst ett par gånger men kanske dags att lyssna på den. Och Lennart Jähkel är bra.
SvaraRaderaMen det tar många timmar att lyssna på hela ... måste kanske dela upp den lite.
RaderaJa det var en annorlunda skymningsbeskrivning. :)
SvaraRaderaMen fin eller hur?
Radera