Jag har efter uppmaning sparat lökar, ni vet julens hyacinter och påskens små påskliljor, och inte utan möda tryckt ner ett antal i jorden i Barndomslandet. För all del, några har överlevt, men inte många! Hittar en liten ynklig påsklilja och en förskrämd hyacint. Inte alls vad jag hade hoppats.
Men det blommar ändå. På marken har de brett ut sig, de pyttesmå vita som är ungefär två millimeter i diameter. Den heter nagelört men har också kallats vårälskling, vilket ju låter väldans rart! Blir som mest fem centimeter hög. Får mig att minnas Svalbards blomsterprakt: ingenting var högre än några ynka centimeter, men visst blommade även deras sommar! Precis som nu min backe utanför verandan!
Nu ser jag i alla fall fram emot vitsipporna. Fast jag får klara mig utan de blå i år, trist men sant. Och så kan jag ju glädjas åt att i huvudstaden har våren kommit längre. Men lökarna från årets storhelger låter jag grannfrun ta över. Hon är mer optimistisk än jag vad beträffar deras överlevnad.
 |
| Nagelört eller vårälskling. |
nu får man ligga på magen på backen på dagarna för att inte missa något!
SvaraRaderaJa vårälsklingen ser mer ut som en matta än som en massa blommor! Men fin när man tittar nära!
RaderaEftersom jag inte kollat runt ordentligt i trädgården så vet jag inte vad som blommar - utom dom jag kan se från fönstren. Men idaf ska jag nog våga stapla ut...
SvaraRaderaKRAM-Susie
Det blir fler och fler små blommor kring oss nu - fast ny köldknäpp väntar tydligen .. .
RaderaTror inte att jag någonsin sett dina vårälsklingar. Så sööööta dom är.
SvaraRaderaHar lika gröna fingrar som du och funderar på att lämna mina krokusknölar till någon som vet vad h*n gör med blommor. Tror inte att "de kommer igen" efter ett år på köksbordet;-)
De kan nog göra det ... men antagligen ska de grävas ner djupare än jag gjort, förmodligen i bättre jord också ... vi njöt av dem på köksbordet i alla fall!
Radera