Nu håller vi god min (5)

Det hände sig ju nyligen att jag plötsligt slogs av en insikt: tänk så många ögonpar som vilar på mig, dag ut och dag in! Kanske inte så himla intresserade, men de finns där. Går inte att gömma sig för.  För min del anser jag att det handlar om konst, fast inte alltid utförd av berömda upphovspersoner. Det här ansiktet är ett exempel på just det.

Upphovspersonen är än en gång Dottern, som flera gånger försökt slänga den här masken hon gjorde för länge sedan. Jag har lyckats hejda det, vid varje tillfälle. Visst, jag vet att många tycker att föräldrar (särskilt mammor) hyllar sådant som deras telningar skapar, nästan i vilket jublande tonläge som helst, men jag gillar verkligen den här sortens formspråk! Om inte jag berättade att det är ett barns händer som varit i farten här utan i stället påstått att det är den upphöjde och jätteberömde multikonstnären X som gjort ansiktet skulle ni inte våga protestera ... eller hur?

Nu är det här ännu ett av de ansikten som håller mig under uppsyn här hemma, år efter år. Och håller god min, förstås, vad jag än hittar på.

Copyright Klimakteriehäxan