Aldrig mer en butik nära mej?

"Nära dej" hette butiken vi senast hade i grannskapet. Den är stängd nu, urblåst. Fast skylten sitter kvar. Kanske kommer någon annan verksamhet in där, kanske inte – adressen är inte direkt central, gatan saknar genomfartstrafik och lokalbefolkningen har vant sig vid att handla i andra affärer. Inget idealiskt kommersiellt läge med andra ord.

Men för drygt trettio år sedan fanns ändå i samma lokal en riktig Ica-butik med charkdisk, brett sortiment, trevlig personal och hyggligt generösa öppettider. Jag köpte nästan allt familjen behövde av dagligvaror där. Så sålde handlaren. Efterträdaren lovade guld och gröna skogar. Hans skog grönskade aldrig, snarare gick allt åt skogen, omsättningen sjönk förstås och butiken bytte snart ägare en gång till.

Nu blev det bättre ordning och reda. Ett trevligt invandrarpar från sydöstra Europa fick rörelsen på fötter igen, nu kunde man exempelvis köpa precis allt till julbordet runt hörnet, parallellt med det andra, "det vanliga". Vi var många trogna kunder. Nöjda!

Men en vacker dag blev det ägarbyte igen. Tror att en hyreshöjning blev det som knäckte det serviceinriktade paret, som verkade jobba alla veckans dagar och t o m levererade varor hem till folk som hade svårt att själva komma och handla.

Sedan dess har det varit en sorglig räcka av optimistiska butiksinnehavare, alla "nysvenskar", som försökt etablera sig. Fast det fattar ju vem som helst att det inte är lätt att konkurrera med ett välskött Lidl, ett Ica Maxi, ett stort Coop, ett lika stort Hemköp – alla på gångavstånd – och flera andra lättåtkomliga Ica-affärer. Att lämna ut försändelser från Post Nord borde ha dragit lite kunder, men jag tror att de flesta tog sina paket och gick utan att ta sig förbi kassan och in mellan kyldisk och hyllor.

Under pandemin krympte både lokalen och sortimentet. Delar av hyllorna stod tomma, mjölken hade passerat sitt bäst-före-datum, brödet hade torkat och frukten var saggig. Pastan kostat dubbelt så mycket som på andra ställen. Enstaka reklamutskick och rop på hjälp på Facebook fick bara liten effekt. Jag är naturligtvis medskyldig till misslyckandet, handlade väldigt lite väldigt sällan. Grannar tror sig veta att flera av dem som försökte driva affären gått i konkurs. Så eländigt, de har ju i alla fall försökt!

Nu är det i princip bara skylten kvar. Det är fortfarande nära mej, men "Nära dej" kommer förmodligen aldrig att återuppstå. Vilket naturligtvis är sorgligt, eftersom en närbutik kan vara guld värd. Att just den här är borta är bara ett exempel av ruskigt många. Butiksdöden grasserar i hela landet, folk tar bilen till storköp i städernas ytterkanter eller handlar både mat och förnödenheter på nätet, och stadsbilden bjuder på trista och övergivna lokaler där fönstren täckts med gråpapp som inget verkar rubba. 

En enda skylt blev det denna Skyltsöndag. Ni hittar en mer varierande skyltsortering om ni går via BP:s blogg, leta efter skyltande deltagare i hennes vänsterspalt.

Copyright Klimakteriehäxan