Studentpresenten

Det var den 10 maj, dagen när jag tog studenten. Minns det tydligt, även en massa små detaljer. Nu är det så dags igen för väldigt många ungdomar som springer omkring i sina vita mössor, snart nerfläckade av vin, öl och en och annan kaskadspya. Samma öde drabbar vita klänningar och nyss inköpta kostymer från Dressman, kostymer som kanske (förmodligen?) aldrig mer kommer till användning. Firandet är betydligt mer alkoholindränkt nu än det var på mitt 60-tal. Klädkoden är också betydligt mindre strikt.

Ändå är det självklart att studentexamen är värd att fira, även om den här ingången till vuxenlivet  blivit lite solkigare i kanterna. Reklambroschyrer och annonser föreslår minnesvärda presenter: smycken, kameror, böcker, fina glas, kanske något prydnadsföremål.

Jag minns mina presenter. Två av dem blev verkligt viktiga för resten av mitt liv. Av mina föräldrar fick jag en kamera och för pengar jag fick köpte jag min första skrivmaskin, en grå Odhner Privat i hård svart väska (det var det samma som Facit Privat som var mycket vanligare, vet inte varför min heter Odhner?)

Tekniskt sett är de där presenterna fullständigt uråldriga, för att inte säga stendöda. Kamera har jag slutat med så gott som helt, den som finns i mobilen är märkvärdigt bra och full av finesser. Skrivmaskinen finns kvar av nostalgiskäl, vilket naturligtvis är helt galet. Men jag minns kommentaren ett barn fällde vid åsynen av en gammaldags skrivmaskin i bruk: Kolla va´ häftigt, den printar direkt!

Hur som helst är det lätt att konstatera att ord och bild blev mitt "öde" och det har jag aldrig ångrat. Med detta vill jag ha sagt att man kan faktiskt ge bort studentpresenter som betyder något! Vilket skulle bevisas ...

Förresten är jag fortfarande lika förtjust i röda skor och väskor som jag var då, hade båda accessoarerna i knallrött skinn på självaste examensdagen. 

Copyright Klimakteriehäxan