Veckans mening ska ha fått mig att stanna till om än aldrig så kort stund i min läsning,
det är Skriv-Roberts idé att förverkliga lördag efter lördag. Denna gång hamnar jag i Kjell Erikssons "Nattskärran", en polisroman som utspelar sig i Uppsala med en kvinna i huvudrollen. Det är författarens femte bok om Ann Lindell, fast den första jag läst. Hon är både polis och ensamstående mamma, vilket inte alltid är en jätteenkel kombination. Och när polisen försöker hitta vittnen som kan bringa klarhet i mordet på den unge pojken Sebastian hamnar hon hos en äldre kvinna som vägrar minnas vad hon kanske
– eller kanske inte
– sett.
Det är en gammal människas rätt att glömma det hon vill.
Copyright Klimakteriehäxan
Selektivt minne är bra om man glömmer det tråkiga och minns det trevliga, och sämre syn bra för då ser man inte alla skavanker 🧡
SvaraRaderaJo för all del men i själva verket är det väl så att de "årsrika" sällan väljer vad de glömmer.
Raderatja, även en del yngre väljer bara minnas det tråkiga
Raderajag var väldigt förtjust i den här författaren när han dök upp. jag läste ganska mycket av honom. tror inte att en direkt väljer att glömma något. minnet är komplicerat
SvaraRaderaDet här är min andra Kjell Eriksson, tveksamt om det blir fler ... tycker den är omständlig.
RaderaSelektivt minne kan väl vara bra om vi sorterar bort dåliga minnen och minns det bra, oftast är det nog faktiskt just så. Nostalgi liksom. :) Fast... nog sjutton var det väl bättre förr ändå! :D
SvaraRaderaDen meningen ska jag försöka lägga på minnet. Men jag kanske glömmer den...
SvaraRadera