Med Selma som adventskalender

Sista november. Väldigt många brukar hävda att det är årets tråkigaste månad. Så man får anta att minst lika många nu är glada att den är slut, för den här gången. Vi går hur som helst in i en lite ljusare tid när december drar igång. Dels tack vare snön, som verkar ligga kvar ett tag och dessutom kanske det kommer mer? Men dels också tack vare att vi nu drar igång den riktiga säsongen för ljus, både levande och elektriska, i stakar, stjärnor och allehanda typer av lampor. 

Så här skriver Mia i bokhörnan i dag, när det är dags för ännu en helgfråga: Det är 1:a advent så nu är det väl helt okej att läsa julböcker? Har ni några tips på julböcker?

Selma och första poinsettian, vit och lite rosa.

Mitt egentliga svar är nej. Jag har läst ett antal men aldrig blivit riktigt förtjust. Har ingen som jag vill återvända till år efter år, om man bortser från någon av barnens favoriter från förr, om tomtar och snögubbar. Fast ifjol köpte jag i alla fall "Selma Lagerlöfs jul" och den har jag tänkt mig att läsa nu i december, lite som en adventskalender ... den innehåller nämligen precis 24 berättelser. Som vilken adventskalender som helst. Hade dock varit extra trevligt om den innehållit lite choklad också ... men det får jag väl se till att skaffa på annat håll.

"Vinterns goda ting" av Anna och Fanny / mor och dotter Bergenström brukar jag också plocka fram när det drar ihop sig.

Den har underrubriken "Maten - Julen - Blommorna" och det är väl en bra sammanfattning av helgen?

Har också "Julboken" av Görel Kristina Näslund och Andrea Räder men den kommer i sista hand.

Copyright Klimakteriehäxan