I Stockholm har jag bott sedan 1966. Det är jag väldigt nöjd med. I många år var Sveriges huvudstad en enda lång skönhetsupplevelse. Tyvärr är det svårt att hävda att det gäller än idag, i alla fall gäller det inte i samma utsträckning. För antalet ombyggnadsprojekt, renoveringar och jättegropar är så många i staden att det är svårt att se det vackra även om det stundtals kan skymta fram. Se bara på det förskräckliga området kring Slussen, med den oändligt fula "guldbron" (som jag envist vägrar att promenera över eftersom den är så hemsk).
Arbetena pågår år efter år, skulle något råka bli klart öppnas snabbt ett nytt projekt i nästa gathörn. Att man i sin livstid ska få se något som ens börjar likna ett slutresultat är nog helt utopiskt. Vilket inte hindrar att man kan vända blickarna åt nya håll någon gång emellanåt. Det har jag valt att göra i dag! Blev inspirerad av att jag plötsligt tyckte vyn i rulltrappan ner till t-banan var riktigt snygg!
Nära Slussen finns Harald Lindbergs trappor, döpta efter en konstnär. Knyter samman Katarinavägen och Klevgränd. Består av 119 steg. |
En spiraltrappa som gör skäl för namnet. Vid Magnus Ladulåsgatan. |
Det där med Slussen ja... Minns att vi pratade om "projektet" på mitt jobb redan 2005. Vi pratade inte, utan vi skrev om det också i våra facktidningar. Ett antal gånger under åren... Slussen ska stå klart 2025. "I believe it when I see it" kan jag säga.
SvaraRaderaDe bästa med Slussen har varit/är alla roliga skyltar som reklambyrån satt upp under åren och som har varit vägledande för snarlika stora byggprojekt i Sverige.
Minns att Ditte var på plats när Guldbron invigdes. Har faktiskt aldrig sett den irl. så jag väntar med ett utlåtande;-)
Slussen orkar man egentligen inte ens prata om längre. Man suckar bara.
Raderatrappträning är nyttigt, fina trappor
SvaraRaderaJag gillar dem mer som fotoobjekt än som träningsredskap ... men visst, bra för ben och rumpa ...
Radera