Långpromenad på Arlanda

Denna Skyltsöndag har för ovanlighetens skull en antydan till röd tråd här hos mig och det handlar om kommunikationsmedel. 

Har inte haft ärende till Arlanda på väldigt länge, eftersom vi inte gjort några resor sedan pandemin bröt ut. Nu i januari, efter nästan fem års "flygstrejk", blev det äntligen en tripp till solen. Då visar det sig att Sveriges största flygplats har växt ordentligt sedan vi senast var där, och ombyggnationen verkade ännu inte vara helt klar. När bagaget var incheckat vidtog en promenad som var så lång att jag knappt trodde att vi gått rätt. 

Den som har lite dålig ork i allmänhet eller problem att gå på något sätt får verkligen inte någon kul start på sin resa. Hur har de tänkt? Har de tänkt? Jag har varit på mycket större flygplatser än Arlanda, men då har man som regel planerat med små tåg, rulltrottoarer eller nån sorts bussar för att transportera passagerare från ankomst till gate. Hjälpen man erbjuds på Arlanda är skyltar som anger hur lång tid det kan tänkas ta att gå till respektive utgång (och då kan omöjligen den gåendes fysiska status ingå i beräkningen).

Förvisso är jag inte särskilt hårt drabbad, så sällan som jag reser, och jag orkar gå ganska långt. Men jag hyser den största förståelse för flitiga resenärer som definitivt tröttnat på systemet som man skapat för folk som intet ont anande köpt en flygbiljett och inte alls räknat med att en rejäl långpromenad krävs innan man kan sjunka ner i den förhoppningsvis hyggligt bekväma flygstolen.

En kollega till mig fick nog en dag och skrev av sig i en ilsken artikel som ni kan läsa här. Han reser mycket i jobbet. I sin irritation har han kollat: vissa gångsträckor från incheckning till gate på Arlanda skulle motsvaras av att man tar en taxi för att åka tåg från Centralen i Stockholm, men hoppar ur bilen vid Stureplan för att gå resterande sträcka till perrongen ... Hans undran är om det hade varit möjligt att åstadkomma sämre lösningar när ombyggnadsprojektet sattes i verket. Jag känner stor förståelse för den funderingen.

Bilderna på Arlandas skyltar är tagna vid två olika tillfällen, därav tidsskillnaderna.

Kan det vara så att man glömde bort att använda en vital kroppsdel när ombyggnaden planerades? Bilden från Galleri Blås & Knåda på Hornsgatan i Stockholm.

Här ett transportmedel jag inte visste fanns!

Här handlar det om det i många sammanhang så utmärkta transportmedlet apostlahästar.
Även om man inte så gärna vill slita på dem så hårt som man numera måste på Arlanda.
Men på de här skyltarna handlar det först om att man inte får gå ut alls, sedan att man
måste trava iväg en bit om man vill ta ett bloss. För helt förbjudet att röka på offentlig
plats har det väl ändå inte blivit? 

Skyltsöndag igen, med ganska många bloggare som brukar engagera sig i ämnet skyltar av de mest skiftande slag: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos ,Stefan,Tony, Åke. Och BP är projektets beskyddare.

Copyright Klimakteriehäxan