Egentligen handlar Lisa Magnussons artikel om en tämligen oförarglig tv-serie som jag bara sett ett eller två avsnitt av: "Emily i Paris" (Netflix). Men sedan huvudpersonen blivit förflyttad från Frankrikes huvudstad till Italiens har det märkligt nog blivit lite ståhej om detta, på allra högsta nivå! Ja, premiärministrar emellan! Och det är ämnet för skribenten. Lustigt nog kommer hon fram till en slutsats som vid första anblicken inte verkar ha ett skvatt med tv att göra. Likväl finner jag den riktigt tänkvärd och väljer därför Veckans mening, den som Skriv-Robert brukar efterlysa på lördagar, ur ledarartikeln i DN: Det är en hårfin skillnad mellan stolthet och självbedrägeri, och självbedragaren för alltid en ömtålig tillvaro.
Copyright Klimakteriehäxan
sett några avsnitt av trevliga Emily i Paris
SvaraRaderaJag hade tänkt se fler men det har bara inte blivit av!
RaderaMåste tänk ett varv till på det — det har ju gått inflation i ordet stolt, och i nio fall av tio förefaller det vara ett ord utan innebörd.
SvaraRaderaMargaretha
Ja det här är väl lite en pil i den riktningen ...
RaderaDär fick jag anstränga mina två små grå... igen.
SvaraRaderaDet första jag spontant tänkte på är "högmod kommer före fall", men det är kanske inte alls det som menas.
Kan till viss mån hålla med Margarethas kommentar om att det gått inflation i ordet stolt. Tänker bara på idrottsmän och -kvinnor. Det räcker med att komma på 22:a plats för att vara stolt. Suck!
Det är ju bara nyttigt att de små grå får jobba lite!!!!
Radera"självbedragaren" - så klumpigt uttryckt. stolthet behöver väl inte vara något negativt? ett ord som det verkligen gått inflation i är "hjälte". tänk så många idrottshjältar vi har!
SvaraRaderaStolthet behöver naturligtvis inte vara negativt, den kan ju vara högst befogad förstås. Självbedrägeri däremot är väl en tristare företeelse.
RaderaFörhoppningsvis är skillnaden inte alltid hårfin. Man måste ha rätt att känna välförtjänst stolthet. Att skillnaden IBLAND kan vara hårfin kan jag dock tro på.
SvaraRadera