Risken för dåliga recensioner är – tyvärr, eller vad jag ska säga – ett av villkoren för att ge ut en bok. /.../ Alla litteraturkritiker vet, och alla som inte är litteraturkritiker kan föreställa sig, att man skriver en negativ recension med blandade känslor. Det är å ena sidan stimulerande, till och med roligt, att få underbygga och vässa sina argument. Antipatin man kan känna mot en dålig bok ger energi och formuleringsglädje. Å andra sidan tänker man förstås på författaren, det är omöjligt att inte göra det om man har minsta uns av empati: vad ledsen hon kommer att bli. I efterhand kanske man tänker: Var boken verkligen så dålig? Tänk om det var jag som hade en dålig dag?
-Det pågår en ganska inflammerad debatt om böcker, recensenter och recensioner för närvarande. Hur elaka får omdömena vara? Hur är de underbyggda? Har recensenten ens säkert läst det hen bedömer? (Långt ifrån alltid, skriver Daniel Sjölin, själv drabbad av en rejäl sågning). Kan och får en sågad författare försvara sig? Det här är ett inlägg av Greta Schuldt i Dagens Nyheter.
DN:s recensenter skriver ofta mer om författaren än om boken
SvaraRaderaRecensenter skriver ofta långa texter utan att berätta vad de tycker om boken de läst, det kan verkligen irritera mig!
RaderaNågonting jag tänkt på många gånger. Nuförtiden är det ju ofta bokbloggare utan minsta journalistisk utbildning som skriver recensioner. Och självklart får de recensionsexemplar kostnadsfritt av förlagen. Kan inte minnas att jag läst en enda dålig recension hos någon av bloggarna. Man biter liksom inte den hand som föder en.
SvaraRaderaDet händer ibland, men inte så ofta heller att professionella recensenter skriver något negativt, men det trycks inte på bokryggen.
Så jag tror att din oro är obefogad.
Helt sant. Det där med att tacka och ta emot gratisex av nya böcker, det är en fälla jag aktar mig för att trilla i.
RaderaJag uttrycker väl egentligen ingen oro, men tycker att skribenten jag citerar har sina poänger.
Dock ska jag aldrig glömma hur en recensent i radio gjorde fullständigt mos av en debutantroman, skriven av en ung svensk. Det var ett lustmord som begicks, riktigt otäckt faktiskt. Och onödigt, självklart.
bokbloggare väljer att läsa de böcker de gillar
RaderaUppenbarligen. Vilket då rimligen också kan tolkas så att de har bildat sin uppfattning innan de läst. Eller?
RaderaSjälv undviker jag recensioner — bokanmälningar är en annan sak, men jag vet inte ens om de förekommer längre.
SvaraRaderaJag vill bilda mig min egen uppfattning om det jag läser.
Kanske är det snarare de enskilda kritikernas status, än litteraturkritikens man säger sig vilja höja.
Margaretha
Har nappat på recensioner och blivit gruvligt besviken, men inte alltid förstås. Skönt om man kan få bilda sig en egen uppfattning.
Radera