Mina pojkvänner

3/10: Pojkvännens dag

Vänskap kan vara det värdefullaste som livet har att erbjuda, i stark konkurrens förstås med kärleken till de som står en allra närmast och som man delar DNA med. Men utanför den kretsen finns de, vännerna som kan göra en dålig dag till en bra, ge en tråkig historia en förlåtande kommentar, berätta en anekdot som piggar upp, komma med en liten komplimang som överraskar ...

Väninnorna är de man först tänker på eftersom man själv är kvinna, inte sant? Jo, de finns där, tack och lov. Några av mina har jag känt väldigt väldigt länge, även om få finns kvar sedan barnaåren. Några har dött onödigt tidigt men så kan det ju också bli, det tvingas man inse. Har faktiskt också fått några nya väninnor på senare år, vilket är väldigt välkommet, förstås, men en lång gemensam historia är en svårslagen rikedom.

En ros att dela på för mina pojkvänner
på deras egen dag!

När det handlar om mina manliga kamrater, de jag skamlöst kallar "mina pojkvänner", är den gemensamma historien ofta kortare, med enstaka undantag. Väldigt värdefulla är de ändå, de där telefonsamtalen som vi har i princip varje vecka, de där luncherna vi äter, de där fiken vi ibland besöker, de där meddelandena vi skickar, de där tankarna vi utbyter. 

Den 3 oktober är "pojkvännens dag" enligt listan över svenska "temadagar". I år ska jag se till att fira dem, alla mina pojkvänner som jag är så glad att ha! 

Copyright Klimakteriehäxan