Veckans mening – om mammografi

Lördagsjakten på en mening som "bitit" under veckans lässtunder fortsätter, på Skriv-Roberts initiativ. Denna gång hamnar jag i Åsa Hellbergs "España por favor", feelgood med tre väninnor 60+ som står i begrepp att göra en omstart i livet. Då får en av dem bröstcancer, vilket kullkastar mycket av deras plan. Bokens Lotta delar öde med alldeles för många andra. En av dem är Amelia Adamo, tidningsdrottningen och trendsättaren, som fick diagnosen som 78-åring. Att upptäcka en tumör (i Amelias fall berodde det på en slump) på ett tidigt stadium kan göra enormt stor skillnad för chansen till bot. 

Privat foto av Amelia som jag vågar
låna för den goda sakens skull.
 Hoppas det är OK.

Men möjligheten att få bröströntgen, mammografi, erbjuds svenska kvinnor bara till 74 års ålder. Ändå är det konstaterat att bröstcancer inte sällan upptäcks hos äldre. Nu delar Amelia med sig av sina upplevelser, även hon i ett nytt liv: "Jag är änka och cancersjuk och kan inte köpa mig fri från något av detta" säger hon, som på papperet är en priviligierad kvinna med en strålande karriär bakom sig. Och så kommer hon med en kraftig uppmaning: Låt även de som fyllt 74 få komma på mammografi! Se och hör henne här! Kan bara instämma: det borde vara självklart. Tidig upptäckt betyder sannolikt kortare vårdtid och alltså i längden en besparing för samhället, även om röntgenundersökning också kostar. 
En lite annan och lättsammare reflektion kring mammografi hittade jag alltså i den där boken jag just nu läser, med en aspekt på undersökningen jag inte tidigare tänkt på ... 

Det gjorde inte alls lika ont att klämma in brösten i mammografin häromsistens, för numera  var de både längre och plattare.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

134

-Så många personer har (hittills) erkänt mordet på statsminister Olof Palme. Fyrtio år har gått sedan skotten på Sveavägen, men ingen mördare har kunnat pekas ut. Ett polisarbete som går till historien för att det misslyckats. Alla vi som levde då minns den där dagen, tydligt. Det vi inte trodde kunde hända hände. Och årsdagen (alltså idag) uppmärksammas varje gång, kanske extra mycket nu när fyra decennier gått.  

Vinteraktivt

Elisa Matilda är bortrest på sportlov och tänker i de banorna när hon ställer denna veckas fem fredagsfrågor:

1. Är du mer aktiv på vintern eller sommaren? På sommaren.
2. Vad gjorde du som barn på sportlov? Vi åkte skidor om det fanns snö – och som jag minns det fanns det gott om den varan, alltid!
3. Vilken aktivitet väljer du helst på vintern? Deltar engagerat i tv-sänd sport, som skidskytte och pingis, båda aktuella denna helg.
4. Vad gör vintern lite lättare att tycka om? Varma, sköna, snygga kläder. Har t o m kapitulerat och använder numera mössa. 
5. Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder? Försöker umgås med trevliga människor, äta gott, läsa bra böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om det dyra sportlovet

För oss som bor i landets huvudkommun är det sportlovsvecka just nu, förvisso på väg att ta slut men ändå. Och som vanligt åker en mängd familjer till fjälls. Där väntar hyrda stugor, hårda pjäxor, våfflor i backen, liftköer, vurpor, våta vantar och ett och annat benbrott för den som har riktig otur.

Det ska betraktas som nöje och visst inser jag att det är det för många. Själv gjorde jag slut med fjällen för länge sedan. Mina försök att åka utför på skidor var patetiska, jag fick inte ramla för då tog jag mig inte upp på fötter igen för egen maskin ... Jag var ju ingen hjälmfoting! Min fasa för isvindar bara växte, mest kändes det som att min fjällvistelse innebar att fixa torra kläder och mellanmål i ryggsäcken och sedan mat i den där hyrda bostaden. De ögonblick jag faktiskt ändå njöt lite av landskapet och några solstrålar var lätt räknade. Dessutom tyckte jag att hela paketet kostade mer än det smakade.

Inser nu att det har blivit ännu mycket dyrare! Dubbelt upp faktiskt på de senaste tio åren! I programmet Ekonomibyrån i Sveriges Television diskuteras prisutvecklingen med chefen för Skistar (som driver väldigt många skidanläggningar i Sverige) och fembarnsmamman Ann Söderlund berättar om chocken när hon ska köpa liftkort till familjen ...  

Att tusenlapparna får vingar och flyger fortare än någon kan ta sig nerför en svart backe är ett faktum. Enligt beräkningar som Ica-banken gjort kostar fjällveckan i Sverige cirka 42 000 kronor för en tvåbarnsfamilj. Det är mer än en medianlön. Lustigt nog innehåller såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i dag krönikor på samma tema: Vem har egentligen råd att åka på sportlov i fjällen?

Ida Ölmedal, kulturchef på SvD, tycker ungefär lika mycket om att vistas i vinterfjällen som jag. Hon längtar efter att lovet ska ta slut och skriver: 

Det är något underligt med att kalla skidåkning för naturupplevelse. Det är för mycket grejer. Det dryper av plast, pengar och positionering. /.../ För den obekväma frågan är: Hur kan det vara norm att ta med hela familjen på skidsemester, när så få borde ha råd? /.../ Att instagramma från skidbacken är alltså lite som att lägga upp en skärmdump av sitt lönebesked. /.../ Och medan snön sannolikt blir alltmer sällsynt blir skidvanan en allt tydligare klassmarkör. Igen.

I DN är det Patrik Lundberg, enligt egen utsago "en tvåbarnspappa i medelklassen som med alla mätbara mått är höginkomsttagare", som skriver. Fast han klagar inte: 

Jag hyser mer sympati för de nära två miljoner svenskar som, enligt SCB, inte skulle klara en oförutsedd utgift på 14 000 kronor. Omkring 700 000 svenskar kan inte betala sina nödvändiga och basala utgifter, det är en fördubbling på fem år.
För dem är sportlovsresor lika avlägsna som svaret på Storsjöodjurets och utomjordingars existens. Sådana resor har alltid varit en klassfråga, men snart är även medelklassen exkluderad. Om någon form av semester representerar svensk kultur är det väl just skidresan på vintern (och campingen på sommaren). Det går inte att avfärda som en skitdröm.

Det måste ändå vara ett sundhetstecken att ämnet diskuteras. Visst kan man inse att även en skidanläggning måste löna sig, att konstgjord snö och pistning kostar och att liftar måste underhållas. Men något borde väl ändå kunna göras? För er som prompt vill åka skidor (och bräda) alltså ... När jag hade avslutat min alpina karriär åkte jag söderut i stället. Fast Maken och ungarna höll till i snön. De hade roligare utan mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

OS – nu ett minne blott ...

Har du liksom jag en lätt "baksmälla" efter ett intensivt vinter-OS, upplevt dag efter dag i tv-soffan? Jo nog blev återvändandet till vardagen utan tv på dagtid något att brottas lite med ... där finns en känsla av tomhet ... Men några gyllene ögonblick har stannat kvar. Ja, även några som inte blänker av stolthet, förstås! Gott och blandat har jag listat i tio punkter här, när några dagar gått och OS är ett minne blott.

1. Karlsson (Frida) och Andersson (Ebba) blev etta och tvåa i damernas skiathlon. Vilken start det blev för Sverige!

2. Curlingsyskonen Wranås guld och Isabellas blick när hon drar iväg sista stenen. Stensäker är väl rätt ord i sammanhanget?

2. Tre svenskor på pallen i sprint på skidor – vilken syn! Linn, Jonna och Maja!

3. Ebba Anderssons ofattbart dramatiska stafettvurpa, en hel volt faktiskt, och trots det ett silver! Jag skrek. Och när hon strax ramlade en gång till skrek jag förstås igen, fast i onödan för då visade det sig vara en repris ...

4. Lindsey Vonns hemska fall i störtloppet. Jag skrek naturligtvis. Och hon flögs i helikopter till sjukhus för akut operation.

5. Kanadas curlingfusk. Om det nu var fusk? Sista ordet verkar inte vara sagt.

6. Damkronornas sorg när finalplatsen försvann i förlängningen mot USA (som vann guldet sen). Bronset smög sig också. Synd, för de spelade bra.

7. Herrkronorna som skulle sopa isen i hockeyrinken med alla, tack vare toppnamnen som kommit till undsättning. Tji fick vi. Man skapar inte en välljudande kör med bara solister, så att säga.

8. Den pinsamma längdstafetten där de svenska skidherrarna kom sist. Hu.

9. Martin Ponsiluomas guld som i någon mån räddade anseendet för de svenska skidskyttarna på herrsidan. De verkade mer skadskjutna än skottsäkra, tyvärr.

10. Finaldagens triumf för skiddrottningen Ebba Andersson, i ensamt majestät på den första olympiska femmilen för damer någonsin. Fast nog saknade man de andre svenska tjejerna som blivit sjuka ... det kunde ha blivit en trippel till! Så galet bra är de för närvarande!

Ett lyckat vinter-OS blev det för svensk del hur som helst, Sjua i medaljligan! Fast Norge var allra bäst förstås. För sjuttio år sedan hölls också vinter-OS i Cortina och redan då var rivaliteten mellan Sverige och Norge grundmurad. Det fick den legendariske Pekka Langer att sjunga en liten nidvisa i radio, eftersom norrmännen inte skördade stora framgångar. Den löd i all enkelhet: "Norge kom sist i Cortina!", på den klassiska "peka-fingret-melodin". I år hade han behövt byta "sist" mot "först" alltså!

Arton svenska medaljer blev det ändå, åtta guld, sex silver och fyra brons. Rekord! Tror jag kan uttala mig för hela hemmapubliken, som måste ha varit rätt stor, när jag säger tack så mycket för underhållningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 3: KUNSKAP

Man lär så länge man lever, brukar det heta, och jag tror nog att det är alldeles sant. Lika sant är det att man aldrig kan få för mycket kunskap. En sanning till: det finns förvisso fullständigt värdelöst vetande också, men det kan vara roande på sitt sätt!

Dags för utmaning alltså! Temaordet för denna omgång av Veckans kärleksförklaring är hur som helst kunskap. Hoppas att jag får en drös med tips om nya ställen/sammanhang där mer finns att hämta av denna stundtals så sparsamt förekommande vara!

Jag❤️"Dokument utifrån", en ofta återkommande programtitel i Sveriges Television, och jag lär mig alltid något, eftersom det handlar om inköpta dokumentärer av hög kvalitet om aktuella ämnen. Även om jag inte planerat att titta fastnar jag ofelbart om jag bara "råkar" knappa in mig på programmet! Nu senast om Robert F Kennedy Jr, som Donald Trump gjort till sin hälsominister. Jätteintressant – och beklämmande, rent av skrämmande.

Jag❤️"Två systrar", en av norska Åsne Seierstads fantastiska reportageböcker. Denna om flickorna som lever tryggt i Oslo men rymmer och blir hustrur åt jihad-krigare när de förenar sig med IS i Syrien. Lite samma sak som i den utmärkta svenska tv-serien "Kalifat", som också ger inblick i livet som kvinna i extrem muslimsk miljö.

Jag❤️korsord eftersom jag tvingas fundera kring mängder av uttryck och nyckelord av olika hög klurighetsgrad. Löser nog varje vecka "Kors & tvärs" och "Lördagskrysset" i Svenska Dagbladet och så Dagens Nyheters söndagskorsord, ibland också deras Fredagskryss. Plus Cross Boss i mobilen. Vill tro och hoppas att det är bra för min hjärna!

Jag❤️ småbarnsboken "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm: det perfekta sättet att lära minstingen de olika färgerna. Så enkelt, så smart! Barnet knackar glatt på dörr efter dörr och möter en ny färg, lika roligt varje gång!

Jag❤️ frågesport av alla möjliga sorter också. Vill gärna hitta svaren! Fast det är klart: det tar betydligt längre tid att klämma fram dem nu än det gjorde för, säg, sisådär 10-15 år sedan ... man får gilla läget.

Jag❤️boken som den amerikanska vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot skrivit efter ett otroligt researcharbete om forskning kring cancer: "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks). Det är en helt fantastisk, helt sann historia, suveränt berättad – och på vägen lär man sig mycket om denna sorgligt vanliga sjukdom men också, tack och lov, historiska framsteg för forskarna.

På onsdag är det dags för nästa Veckans kärleksförklaring. Kanske vill du hänga på? Du har förstås hela veckan på dig, och du associerar helt fritt från det "ledord" jag ger, du använder min "hjärteklump" om du vill. Idag tog jag upp sex punkter, du väljer själv hur många du vill ta: kanske bara en? Eller tre? Eller åtta? Fritt fram! Men glöm inte att lägga in en länk till ditt inlägg i kommentarsspalten här!

Föra veckan fick vi kärleksförklaringar från  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos och  Susanne, tack för det!

Copyright Klimakteriehäxan

 Margaretha, Jenny, Mrs Calloway och  Susanne,

I dödens närhet

Böcker där döden spelar en stor roll är vad Skriv-Robert vill möta i denna veckas tisdagstrio,

ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, är en grym sjukdom som satt spår också i våra bokhyllor. Den som får diagnosen får också sin dödsdom, även om förloppet kan vara väldigt olika: snabbt eller utdraget. Intellektet förblir opåverkat medan kroppen förfaller, alla muskler tappar styrka och den drabbade blir helt beroende av andra för att klara alla sina behov. Dödens närhet blir påtaglig.

Sportjournalisten Mitch Albom skrev "Tisdagarna med Morrie" (Tuesdays with Morrie) om sin älskade lärare från college. Boken har underrubriken "En gammal man, en ung man och en viktig lektion för livet". Albom följer sin ALS-sjuke mentor in i döden och lär sig hela tiden saker. I filmversionen gjordes rollen av Jack Lemmon. Det blev hans sista film. En väldigt bra film dessutom.

När Maj Fant publicerade sin historia, "Klockan saknar visare", blev hon först i Sverige med att berätta om sjukdomen. Hon gjorde det också i tv, passade på, som hon sa, "medan jag fortfarande klarar av att torka mig i rumpan själv". ALS blev ett mer bekant begrepp.

Störst av ALS-böckerna i Sverige är ändå Ulla-Carin Lindquists "Ro utan åror" som jag hoppas hela tiden hittar nya läsare. Den är så stark! Det blev hennes första och sista bok, men hon hann se den (och de fantastiska recensionerna) innan hon avled. Hon var min vän och kollega och jag var djupt involverad i bokprojektet, vilket jag berättat om i min egen lilla bok "I ljust minne bevarad".

En annan bok om en kvinna drabbad av ALS står oläst i min hylla; "Agaat" av sydafrikanska Marlene van Niekerk. Det är sidantalet som stoppat mig, historien berättas på 714 sidor. Så alltså får den inte plats i min tisdagstrio heller ...

OBS! "Ro utan åror" finns på bokrean till pangpris nu!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om storpolitik

Om vi inte sitter vid bordet står vi på menyn. 
(If you are not at the table, you are on the menu)

-Kanadas premiärminister Mark Carney levererade denna sentens i ett tal i Davos när all världens makthavare, ungefär 3000 personer, i slutet av januari samlades för årets Världsekonomiskt forum, och vid det här laget har citatet blivit viralt. Men han har inte kommit på det själv, samma ord har yttrats tidigare. Och där finns en klar parallell till ett annat talesätt, applicerbart både på storpolitiken och privatlivet: Om du inte är en del av lösningen är du en del av problemet. Den analysen formulerades redan på 1960-talet av en Black Panther-ledare i USA.
Det där citatet passar extra bra en dag som i dag.
Den 24 februari är det fyra år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Så ofattbart många människor, både militärer och civila, har dödats. Så ofattbart många miljarder har gått åt till vapen och annat krigsmateriel. Så ofattbart stor är förödelsen. Så ofattbart många andra nationers invånare bär på oron: Är det vårt land som står på tur?

Lagom högtidligt

Vilka kulturella verk om högtider vill du tipsa om?

Det är Enligt O som undrar, i Veckans kulturfråga.

Sorterar "högtider" i skallen. Pingst – knappast något som inspirerat författare vad jag vet. Påsk? August Strindberg, men jag har inte läst, inte sett på teatern heller. Hur jag än bär mig åt hamnar jag på julen! Och varför inte, det är ju bara tio månader dit?

"Kammakargatan" av Therese Bohman är en kortroman som verkligen tilltalade mig. Dels lite igenkänning: tjej från vischan kommer till storstaden, dels det där med nya vänner som kan vara både svårt och bra. Historien tar slut på julafton, men då har läsaren upplevt hur Stockholms gator fått sin julglans och inomhus är allt pynt på plats. Välskrivet, lättläst.

"Hjem till jul", norsk helmysig tv-serie på Netflix som jag gjort "reklam" för tidigare, utspelar sig också under december månad (tre år i rad) och visst är "grundproblemet" hur julfirandet ska bli lyckat, mem jag tycker absolut att man kan se den vilken månad som helst. Det var en serie som jag inte ville skulle ta slut! Och sådana vimlar det inte av.

"Kajsa Kavat" är en av Astrid Lindgrens figurer som jag älskat sedan jag fick boken som barn. Duktiga Kajsa får ta hand om försäljningen av mormors hemgjorda karameller på torget när mormor råkar bryta benet. Kajsa gör naturligtvis succé och så finns den spännande frågan i grunden: kommer hon att få den fina dockan i julklapp, den hon sett i fönstret hos leksaksaffären? Nu snackar vi cliffhanger!

"Maigrets jul" (Un Noël de Maigret) av Georges Simenon är också en bok som kan vara ett lättsamt inslag lite när som helst under året. Lagom högtidligt, helt enkelt.

Utanför mina fönster ser det ut som ett julkort, långt ifrån hur det såg ut när det var jul "på riktigt". Men om jag känner efter ordentligt vet jag att de kulturtips jag skulle bli riktigt glad av skulle bjuda på hopp om vår. Längtar med andra ord inte efter julen, även om det verkar så ...

Copyright Klimakteriehäxan

Iskallt skyltat

Med två färska OS-guld i hamn tog jag mig så småningom ut en sväng i friska luften. Vädret och vyerna var väl vackrare där Ebba Andersson seglade fram i fem mil på sina skidor, men vi hade lite sol även här i huvudstaden.

Den andra segern tog "vi", d v s lag Hasselborg, hem på is i svenska folkets nya favoritsport curling. Av det jag numera vet om den sporten är jag lite fascinerad av att det inte handlar om "bara" is på banan, den är försedd med ett tunt lager bubblor som underlättar glidande både för stenar och specialskor och kräver expertkunskaper för att den ska bli bra.

Men is av vanligare slag finns runt knuten just nu. Fast varningsskylten i sjökanten är ny, i alla fall för mig. Den är garanterat välbehövlig, fast lite undrar jag varför den bara är på engelska ...? Hur som helst; efter lång tid med många köldgrader tror man ju att istäcket är tjockt, eller hur? Trots att det har kommit in många rapporter om folk som gått ner sig, tack och lov minns jag inte att någon dött i det kalla vattnet nyligen.

Det var just en sån här solig vintersöndag för drygt tjugofem år sedan som jag tog ett högst ofrivilligt vinterbad. Kylan hade legat som spikad över Sverige och landet var djupfryst. Det låg, precis som nu, snö på isen. I snön, precis som nu, färska skidspår, och spår av annat slag. Precis som nu.

Jag ser folk som promenerar, cyklar, åker skidor och skridskor eller skjuter en barnvagn ut på den vita viken. Många är ensamma. Får intrycket att väldigt få har exempelvis en ispik. Och jag ryser. Själv har jag bara beträtt naturis en enda gång (motvilligt, på sjön Runn i gott sällskap och samtidigt som bilar körde där) sedan den där olyckliga söndagen som kunde ha slutat i ren tragedi, men som tack och lov inte gjorde det. Har skrivit om denna upplevelse, här och här.

Många ger sig ut på isarna. Hoppas de kommer torrskodda i land också ...

För den som vill ta en dopp har man fixat ett hål vid den badstege som jag med
största förtjusning brukar använda. Sommartid, alltså. 

I denna istid blev det ändå Skyltsöndag en gång till, med hjälp av isvarningen. Skyltandet har numera sin "övervakare" i Professor Deutsch, som tog över när BP la av. Vill bara betona: ska du ut på naturis, lyd råden. Eller ta det säkra före det osäkra och stanna på landbacken!

PS Om du klickar på översta bilden blir det lättare att läsa skyltens text.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Den gångna veckan har jag ägnat rätt mycket tid åt pågående olympiska spel i Italien. Man kan titta på sport med olika ögon, olika infallsvinklar. Exempelvis kan man kika på landslagens dräkter, med kreativa lösningar på hur man för över en nationsflagga till ett par skidåkarben exempelvis.

Skridskoprinsessorna lyckas se nästan nakna ut, med glitter i vackra färger spritt över väsentliga kroppsdelar. De som åker puckelpist har jättestora kläder med gällivarehäng på byxorna, skrinnarna ser ut som om man hällt ner dem i en stor strumpa, stora solglasögon med spegelglas får idrottare att se ut som insekter. 

Hockeymålvakterna har ofta hjälmar som är raffinerade konstverk, damkronorna är svåra att skilja från herrkronorna eftersom deras skyddsutrustning tar bort alla proportioner. I publiken hittar man också fantasifulla utstyrslar, kanske de allra värsta är "vikingahjälmarna" på svenska och norska fans ... 

Men ingen slår väl de byxor som prydde (?) det norska herrlaget i curling?! Där har ni i alla fall veckans bild i min kamera, tagen från tv-soffan förstås! Byxorna har ett symbolvärde: de är en hyllning till en spelare som dog i cancer 2022. När han var skipper tävlade laget i likadana rutor, förvisso i Norges färger.

Samtidigt har pastellfärgade varelser dykt upp mitt i Kungsträdgården, i skarp kontrast till isbana och smutsig snö. Visst är det hästar i mitten, vad annars eftersom det som nu inleddes enligt den kinesiska kalendern är Hästens år? Själva "nyårsafton" var i tisdags. Hästen symboliserar energi, framåtanda, snabbhet och frihet! Gott nytt år säger vi!

Ett konstvernissage hamnade jag också på, på galleritäta Hornsgatspuckeln. Fina målningar som man blev glad av, många i vårens färger, gjorda av Ullastina Larsson från Trelleborg. Hade absolut kunnat tänka mig något av verken på min vägg! Och som alltid när en utställning öppnar bjuds det på lite dryck och tilltugg – men just den här bilden kvalar väl inte in som konstverk, tror jag? Så här kan det i alla fall se ut när vernissaget är över, de röda prickarna är satta på plats och det bara återstår att ta hand om disken och slattarna.

Veckans foto drivs av bloggaren Åke och i hans kommentarsfält hittar du vägen till fler nytagna bilder, av helt olika typ och innehåll!

Copytight Klimakteriehäxan

En låt att hoppas på

Bloggkompisen Åke vill kalla sig tågmästare och som sådan lockar han andra bloggare att "hoppa på tåget". Ett imaginärt tåg med avgång varje lördag och varje gång med ett visst ämne i lasten. Denna gång gäller en låt du tänker på.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag vet direkt vad jag "hör" inne i mitt huvud. Bilden hämtar jag av högsta nödvändighet i mitt arkiv, eftersom den omöjligen kan tas idag. Det handlar om en klassisk svensk barnvisa från 1894, skriven av Anna Maria Roos med musik av Alice Tegnér. Och texten får ni här:

1. Blåsippan ute i backarna står,
   Niger och säger att nu är det vår!
   Barnen de plocka små sipporna glatt,
   Rusa se'n hem under rop och skratt.
2. Mor, nu är våren kommen, mor!
   Nu få vi gå utan strumpor och skor.
   Blåsippor ute i backarna stå,
   Ha varken skor eller strumpor på.
3. Mor i stugan, hon säger så:
   Blåsippor aldrig snuva få.
   Än få ni gå med strumpor och skor,
   
   
   Än är det vinter kvar, säger mor.

Veckans mening – om att tugga

Finns det en mening jag läst i veckan som jag gett en eller ett par extra sekunder? Frågan kommer från Skriv-Robert på lördagar, och den kan ofta besvaras med "ja". Anledningen kan vara nästan vad som helst: det är en rolig mening, välformulerad, tänkvärd, idiotisk – ja i princip vad som helst! Är osäker på vilken etikett man kan sätta på meningen jag valt denna gång. Den är (för andra lördagen i rad) hämtad ur "Fars rygg", en svart uppväxtskildring av Niels Fredrik Dahl. Ett barn får ständiga instruktioner om allt man ska kunna, göra och veta för att passa in. Som till exempel detta, en regel som gäller när det är matdags:

Varje bit ska tuggas minst fyrtio gånger, och då är det effektivt att tugga tjugo gånger med maten på vänster sida i munnen och tjugo gånger med maten på höger sida i munnen, det är viktigt att fördela närmast exakt samma mängd saliv på vardera sidan, allt tuggande måste ske med munnen stängd, självfallet, det finns inte, säger han, något mer oaptitligt, något mer avskyvärt, än en öppen mun.  

Copyright Klimakteriehäxan

Lägesrapport

En lägesrapport, det är vad Elisa Matilda vill ha genom svaren på fem fredagsfrågor. Och det ska hon naturligtvis få!

1. Vad har du lärt dig på sistone? Hur man spelar curling. Fattar inte allt, men mycket mer än förut.
2. Vad fyller dig med energi den senaste tiden? God sömn, om den infinner sig.
3. Vad läser du? "España por favor", feelgood av Åsa Hellberg, en författare som "alla andra" verkar ha läst men inte jag. Behövde något lättsmält efter att ha genomgått ännu en eländigt sorglig barndom ("Fars rygg" av Niels Fredrik Dahl).
4. Vad är det bästa du ätit den senaste veckan? Fiskgryta med lax, torsk, purjolök, ärter, tomater, vitt vin, grädde, allt tillsatt till Keldas skärgårdssoppa. Bra genväg! (Men jag glömde köpa räkor, de hade passat in!)
5. Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året? Kylan. Och solen som lyser, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord178

BÄDDKOFTA

-Minns att min mamma hade en sån i mörka kvällar när hon gått och lagt sig med en bok i händerna. Det blev kallt om armarna eftersom de inte kunde stoppas under täcket. Det där plagget var mjukt och helt enkelt skapt som en bakvänd kofta, även om den saknade knäppning. Speciella bäddkoftor fanns att köpa, min mor önskade sig en och fick den i present. Inget hindrar förstås att man tar vilken kofta som helst och sätter den bak-och-fram. Jag gör det nu i den kalla vintern som gör att vår inomhustemperatur inte är något att skryta med. Läsa lite vill man ju ändå.

Veckans kärleksförklaring 2: LJUD

För en vecka sedan lanserade jag en ny liten tämligen opretentiös bloggutmaning: Veckans kärleksförklaring. Tänker att det är för lätt att gnälla, klaga lite på något vad det än må vara. Men usch så tråkigt! Mycket trevligare att tänka med huvudet fullt av plustecken, inte sant? 

Ett "ledord" singlar jag ut för varje omgång. Förra veckan handlade det om doft. Jag fortsätter med ett annat sinne som kan bjuda på mycket glädje. Den här gången har jag fastnat för ljud!

Jag❤️ rösten som ropar "Farmor!" 

Jag❤️ Jan Johanssons pianospel i "Jazz på svenska". Den musiken  sprider lugn och ro såväl i rummet som i själen.

Jag❤️ när Hesa Fredrik blåser "Faran över!". Det betyder att Putin inte har gått till attack mot oss. ("Viktigt Meddelande till Allmänheten" testas fyra gånger om året, klockan 15 på första måndagen i månaderna mars, juni, september och december.)

Jag❤️ den gudabenådade kombinationen av Monica Zetterlund och Povel Ramel på LP:n "På avigan", från Knäppupp-revyn med samma namn.

Jag❤️ när tandläkaren efter avslutad undersökning säger: "Allt ser bra ut!" Jo, hon sa faktiskt det!!!

Jag❤️ljudet av snälla vågor, framför allt när jag ska somna. Kan även gälla ett stilla sommarregn!

Jag❤️koltrasten, min favoritsångare alla kategorier!

Kul att det blev napp i Blogglandia och flera inlägg inspirerade av min utmaning dök upp! Så här går det alltså till: Jag ger ett "ledord" och sedan kanaliserar ni er kärlek till något ni känner för inom det område jag pekar på. Använd gärna min "hjärteklump". Kan ju bli rena kärleksbombningen om ännu fler tänder till! Ni lyfter fram så många kärleksobjekt ni vill, kanske ett enda, kanske jättemånga? Kanske med superkort motivering, eller kanske en riktigt mångordig? Foto behövs inte men kan självklart användas. Välkomna! Men glöm inte lägga in en länk här i kommentarsspalten. Ny omgång nästa onsdag!

Premiären lockade Margaretha, Jenny, Mrs Calloway och  Susanne, kul om fler vill skicka ut lite kärlek i omvärlden!

 Copyright Klimakteriehäxan

Jag längtar till Italien ...

... Italiens sköna land! Där små citroner gula de växa uppå strand ... Så börjar en välkänd visa som Birger Sjöberg skrivit och som en rad svenska artister haft på sin repertoar. Tisdagstrion denna vecka handlar om Italien, så har Skriv-Robert bestämt och den visan passar i alla fall mig.

Å så gärna jag skulle vilja åka dit igen! Till Rom! Äta pasta vongole på en trottarservering när solen går ner! Till Sicilien där jag var en vecka för jättelänge sedan när fikonen var mogna och havet varmt! Till Capri som var en annorlunda upplevelse! Till Amalfikusten där jag aldrig varit! Till Venedig där jag INTE tagit en gondoltur, vilket jag ångrar (det må vara hur klyschigt som helst).

Men i dag blir det en tripp till Den Stora Stöveln genom böcker. "Boken om San Michele" som Axel Munthe skrev 1929 om sitt liv och som är en av de allra mest sålda och läsa svenska böckerna genom alla tider håller verkligen än. Fascinerande.

Amerikanska Donna Leon, som verkar kunna precis allt om Venedig, har underhållit mig på ett lättsamt sätt genom en rad "snälldeckare" med den trevlige kommissarie Brunetti som inte bara löser kriminalgåtor, han älskar mat också. Italiensk mat, alltså. Med ett glas gott vin därtill. Hustrun har hand om köket.

Mer deckare: "Ett fall på Capri" är just det: en man faller död ner från en av de höga klipporna på den vackra ön. Äkta paret Anette och Anders de la Motte skriver för fullt på en serie under rubriken "Mord i solen", detta är den första delen. Jag kan tänka mig att läsa fler av den här duon, kanske mest för att miljön där intrigen utspelar sig kändes så bra beskriven att jag mindes hur det var att kliva omkring i Anacapri med omnejd, med doften av limoncello i näsan och färsk frukt och grönsaker från torget i en kasse i handen! Två uppföljare finns. Då blir det pusslande med bovar och brott på Amalfikusten och i Rom.  

Inte hälsosamt att trilla ned för Capris branta klippor, det fattar alla.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 177

FÖRÄNDRINGSBLIND

-Ett tillstånd som möjligen (troligen?) drabbar fler män än kvinnor. Man lägger helt enkelt inte märke till saker som tillkommer (eller tas bort för all del) i ens synfält. Kan appliceras på karlar som aldrig ser hur en kvinna ansträngt sig med kläder, frisyr och accessoarer, eller som inte noterar en ny matta i hemmet, utbytta gardiner eller omflyttade tavlor ... Är det en fördom att tjejer har ögonen mer öppna för sådant som förändrar ytorna omkring oss?

Skyltsöndag igen

Vaknar till elva minusgrader. Sol, visserligen ... men ... nog skulle det vara skönt med lite plusgrader, gärna ett helt gäng! Påminns då om en bild jag tog i veckan, när jag var inne på en resebyrå. Fotograferade en skylt för att jag tyckte det var så märkligt att den fanns just där. Väldigt originell varning, i mitt tycke! Men det betyder att det än en gång är Skyltsöndag här på bloggen. Fler idoga skyltare brukar man hitta via Professor Deutsch.

Copyright Klimakteriehäxan

Att bo vid en bro

Solsken över bron, sedd från östsidan, och den igenfrusna Årstaviken idag.

Vi bor vid en bro. Det har vi gjort i fyrtio år nu. Samma bro, samma hus, fast i två olika lägenheter. Bron är k-märkt, ritad av Cyrillus Johansson och färdigbyggd 1929.  Den sammanbinder Södermalm, där norra brofästet finns, med Årsta i söder. Tågen rullar regelbundet över den i båda riktningar, över Årsta holmar som är ett naturreservat. Tjugo valvbågar ska påminna om romarrikets akvedukter och det kan man nog tycka att de gör!

Man behöver inte bo på Södermalm, inte ens i Stockholm, för att känna igen Gamla (numera Östra) Årstabron. Den har nämligen synts i rader av svenska långfilmer och tv-serier, och rätt som det är kan man se ett gäng med kameror, strålkastare och rekvisita fylkas bredvid en av pelarna igen, för den verkar ha kvar sin dragningskraft på fotografer och regissörer.

Den där gamla bron är en trevlig granne, tycker jag. När jag tittar ut på den genom mina fönster kan jag tänka att den är beviset för att den finns en annan värld där ute, lite längre bort ... om man bara tar vägen över bron mot det okända ... Så när jag hittade bilden från 1927, gjord av konstnären Stig Borglind mitt under byggnadsarbetet, var jag snabb och slog till. Övriga bilder här nedan är ur arkivet, tagna en annan årstid än denna ...

Att jag visar bilder på denna min granne beror på att bloggaren Åke har en "fotoutmaning" på lördagar och just i dag är nyckelordet bro. Han kallar det för att man "hoppar på tåget" så då passar väl en tågbro extra bra?

Årstabron. Torrnålsgravtyr av Stig Borglind 1927.

Bron i dag. Här visar den upp sin västra sida.

Copyright Klimakteriehäxan

När hjärtat får vara med ...

När Valentin har namnsdag (ja i dag alltså!) firar vi också Alla Hjärtans Dag. Låt mig då passa på att göra lite "reklam" för den nya bloggarutmaning jag lanserat, hjärteveckan till ära. Gång på gång tänker jag kärleksbomba sådant jag gillar, och därmed minska gnälligheten i världen lite lite grand! På onsdag är det dags för nästa Veckans kärleksförklaring. Kanske vill du hänga på? Du har förstås hela veckan på dig, och du associerar helt fritt från det "ledord" jag ger. Kolla startinlägget och skriv ett eget vetja!

Önskar er alla en fin Alla Hjärtans Dag! Och grattis på namnsdagen Valentin ifall du dyker upp?!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en medfödd egenskap

Har jag nyss stött på en mening som fått mig att hejda mig lite extra i läsningen? Det är Skriv-Robert som på lördagar vill veta. För då handlar det om Veckans mening. Och ja, jag har en! (måste dock erkänna att jag gjort den extra lång genom att ersätta en punkt med ett tankestreck, jag ville ha med hela ...) Meningen är hämtad ur romanen "Fars rygg" av norske Niels Fredrik Dahl, en mörk skildring med fokus på ett barn som mestadels får klara sig själv i alla väder. Får mig märkligt nog att tänka på Jan Myrdal som också hade en ovanlig uppväxt, skildrad i bokform. Men i den här pojkens värld finns också en kvinna som skiljer sig från mängden, och jag tror faktiskt att jag stött på hennes like någon gång:

Hon rör sig obesvärat i alla befolkningsskikt eftersom hon inte behöver ta hänsyn till något eller någon, hon håller sig med ett slags konservativ frivolitet och frispråkighet som bara finns hos sådana som har råd att strunta i lagar, regler och allmän uppfostran – en välbärgad och osårbar oförskämdhet som paradoxalt nog kan verka tilldragande på alla dem som inte äger den.

Copyright Klimakteriehäxan

Överraskningar

Det oväntade kan ibland vara en glad överraskning, men en annan gång något som blir en besvikelse. Elisa Matilda har tänkt i de banorna (tror jag) när hon formulerat sina fredagsfrågor denna gång. Det blir några små överraskningar, mer eller mindre förutsägbara ...

1. Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör? Felix djupfrysta potatisbullar. Nu har jag tyckt om dem länge!
2. Vad kan få dig att ändra planerna snabbt? Någon hör av sig och vill ses, göra något med kort varsel. Jag älskar korta startsträckor!
3. Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det? Ett sätt att rensa i bokhyllan som ger till resultat att någon annan vill läsa det som plockas ut.
4. Vad kan dyka upp i dina tankar helt utan förvarning? Mörka undringar om framtiden.
5. Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra det? Köper godis.

Copyright Klimakteriehäxan 

Frida!!!

Frida.
Karlsson.
Frida Karlsson. Snacka om att det är namnet för dagen. OS-guld på milen. Hennes skidor flyger över snön. Hon vinner med osannolik marginal: 46,6 sekunder. Hela loppet klarade hon på mindre än 23 minuter.

Undrar hur lång tid jag skulle behöva för att ta mig fram tio kilometer på skidor? Hur många timmar? Skulle jag över huvud taget klara det? Ja, kanske, om det gällde livet. Men jag hoppas att jag slipper bevisa något. Nöjer mig mer än gärna med publikplats. 

Visst, kanonlopp även av Ebba Andersson, som tog silvret Men Frida. Karlsson. Frida Karlsson! Med två raka guld i Italien! Blir det fler???

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt man minns

På omslaget: två "vykort", skolfoto
 på mig från 1955 och den till
Värmskogdräkten  hörande
silverbroschen med hjärta.

En liten bok jag skrivit heter "Sånt nästan bara jag minns" och den har sedan den trycktes (i november 2025), i mycket liten upplaga, hittat riktigt många läsare vilket naturligtvis gör mig glad. Flera har berättat hur mina minnen väckt deras egna, med hög igenkänning, trots att vi växt upp i helt olika miljöer. 

"Så roligt att läsa boken! Mycket kände jag ju igen och mycket jag inte hade en aning om. Kul var det i alla fall" skriver en med mig jämngammal man som tillbringat många sommarveckor i mitt Barndomsland.

"Den är lättläst och jättekul att läsa även om man inte bott i Värmskog i hela sitt liv. Väldigt levande skildringar av Värmskog och människor och hur det har varit" tycker en kvinna som alltså inte tillhör "urbefolkningen".

"Igår läste jag ut din bok – lika välskriven och bra som dina tidigare" tyckte bloggvännen Lilla Syster, som inte har minsta anknytning till bygden och personerna jag berättar om.

Och nu jag har fått en färsk reaktion som verkligen berör mig. Jag vill ju också att de äldre ska minnas tillsammans med mig! En kvinna sms-ar: "Vi har lånat med boken hem till min mamma och haft högläsning  och trots hennes demens är det mycket igenkänning och minnen som dyker upp!". Så fantastiskt!

Därmed har jag fått bevis för att de fyra olika läsarkategorier jag pekar ut och "önskar mig" i baksidestexten kan uppskatta mina historier: de äldre som egentligen minns mer än jag, de som känner till en del, de nyinflyttade och de som helt saknar band med min by.

Stolt, glad och tacksam!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans kärleksförklaring 1: DOFT

Kommer ibland på mig själv: det är för lätt att gnälla, klaga lite på något som inte riktigt faller mig i smaken. Men usch så tråkigt! Mycket trevligare att tänka med fullt av plustecken i skallen, inte sant? 

Därför testar jag nu en ny liten utmaning som jag kallar "Veckans kärleksförklaring". Jag ger ett "ledord" och förklarar sedan vad det är jag älskar – det kan vara en enda grej/företeelse eller en hel rad! Man associerar helt fritt!

Hänger någon med? Låt mig i så fall få veta det via en kommentar här, med vidhängande länk till ditt inlägg! Använd min "hjärteklump" om du vill. Nu kör vi! (eller jag i alla fall, några veckor framåt på onsdagar). Och jag har lagt startblocken i doftriket.

Jag❤️doften av en gryta som efterputtrar på spisen. Den kan innehålla fisk och skaldjur, den kan innehålla kyckling och bacon med tomater, den kan innehålla fläskfilé med champinjoner - och alla har förmodligen försetts med en del vitlök ...   

Jag❤️också doften av liljekonvalj. Ljuvlig blomma!

Jag❤️förstås doften av morgonkaffet, gärna tillsammans med nybakat bröd.

Jag❤️även doften av havet när man går mot stranden och möter den, med vågskvalp som ackompanjemang ...

Jag❤️alltid doften av ren tvätt. Har den fått torka utomhus blir det extra pluspoäng!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en 30-årskris

Plötsligt har man både finnar och en begynnande bekymmersrynka. Man vill gärna dricka öl varje onsdag men blir trött jättetidigt och måste gå hem innan tolv. Man har obekväma skor och därför ont i knäna. Man grubblar över studieskulderna. Man blir smickrad när de ber om ID på Systembolaget. Und so weiter.

-Ester Berg skriver i Dagens Nyheter om sin 30-ärsdag som inträffar inom kort. Ja ja, man kan ha kris emellanåt ... och ack ja, hon har kanske inte en susning om vad som väntar runt hörnet, det man kommer fram till och tvingas runda förr än man anar ... fråga bara oss som gjort resan ...

Hurra va "vi" är bra!

GULD!

Vilken svensk sportdag! Den 10 februari 2026 går till idrottshistorien! Fyra medaljer i Olympiska vinterspelen! Och två av dem GULD!

Först en trippel i sprint på skidor: Linn Svahn etta, Johanna Sundling tvåa och Maja Dahlqvist trea. Den finalen kunde jag tyvärr inte se i direktsändning, det hade jag väldigt gärna gjort! Kungen var i alla fall där och jublade ...

Sedan en fullständigt rafflande final i curling-mixed-dubbel: två syskon från Sundbybergs curlingklubb slog det amerikanska paret. Isabella Wranå, 28, och brorsan Rasmus, 33, var iskalla och obegripligt pricksäkra, framför allt hon faktiskt. Man satt helt orörlig i tv-soffan tills sista stenen glidit klart och guldet var i hamn.

Heja Sverige! Så bra jobbat! Hoppas det blir fler medaljer! En sak är säker: juryn som ska dela ut årets bragdguld har ingen lätt uppgift framför sig.

Copyright Klimakteriehäxan