Veckans mening – om våren

Veckans mening ska hämtas ur det man nyss läst och det ska vara en mening som står ut lite extra, av en eller annan anledning. Det är så Skriv-Robert vill ha det på lördagar. Idag väljer jag att vara olydig och bryter mot reglerna, eftersom jag är full av vårkänslor! Texten här nedan är skriven av Runa Sundh, en gång lärare och en bekant från förr i Barndomslandet, vars främsta poet hon var. Runa skaldade på mål, och hon gjorde det bra. Som i dessa rader om våren, i två meningar: 

”Fôgglera sjonger å speler se grant

björkra ha nyss schloge ut

dä spirer å växer å gror överallt

en njuter varenda minut!

En önsker att tia ville stå still

se att en hann mä litte mer

uttå allt dä sôm finns nu i vår natur

när sô möe ikring en sker."

Fler av Runas alster (och hela vårdikten) finns med i min lilla bok "Sånt nästan bara jag minns". Jag har två häften med hennes dikter i min bokhylla. Hon kallade dem för "runskrift"! Och de såldes inte i några jätteupplagor precis, men vi som har de där böckerna, vi vårdar dem ömt.

Copyright Klimakteriehäxan (och Runa Sundh)