Dottern har fått jobb.
Och precis som när sonen fick ett arbete tror jag att det är jag som är allra gladast. Ungen har fått något att göra, får tjäna egna pengar, får en chans att känna sig lite vuxen – och får i bästa fall tankar om framtiden.
Inte så att hon har klivit rakt in i ett framtidsjobb, nej då.
Hon är timanställd frukostvärdinna på ett ganska stort hotell här i staden. Mest plockar hon smutsig disk, verkar det. Förhoppningsvis inte en karriär hon är helt nöjd med för evigt. Men just nu är det förnämligt.
Flickan får det som aldrig kan köpas för pengar och som inga skolbetyg någonsin ersätter: hon får arbetslivserfarenhet. En arbetsledare som kan bli en referensperson, papper som visar att hon (förhoppningsvis) har skött sina uppgifter.
Det såg nämligen inte särskilt ljust ut efter studenten. Ett jobb hade hon sökt, men det fick hon inte. Frågade runt lite på måfå, men man måste ha tur.
Så verkade det som om turen ändå var på hennes sida, alldeles oväntat.
En dag när hon sitter och fikar med en kompis på en av huvudstadens alla smörgås- och kaffelatte-ställen kommer en man i personalen fram och undrar om inte tjejerna behöver arbete.
Om de gjorde! Jojomen, bägge två, ingen hade hittat något.
Han var intresserad av deras tjänster. Men först ville han se hur de fungerade, så då var frågan om de kunde tänka sig att jobba en dag utan betalning, bara som anställningsprov?
Båda flickorna gick dit, men de fick olika dagar för sina arbetspass. Båda fick beskedet att man skulle höra av sig inom högst ett par dagar.
Sedan dess inget. Inte ett ord, inte ett sms. Och förstås inget jobb.
Vilket får mig att undra hur många tonårstjejer, utlämnade till mindre nogräknade arbetsgivares godtycke, som gjort en gratis arbetsdag på den där firman.
Jag har lovat mig själv att aldrig någonsin köpa så mycket som en liten espresso av dem.
Men däremot har Maken och jag pratat lite löst om att kanske knalla iväg och äta hotellfrukost någon dag… Brukar ju vara jättefin buffé nu för tiden.
Och så vore det kul att kolla in den nya tjejen i serveringen!
Copyright Klimakteriehäxan
En gratis arbetsdag, fy så snuskigt, man borde anmäla, skrika högt, så inte fler drabbas. Det stod om det i tidninggen, precis i veckan (våra ungdomar jobbar inom Hemtjänsten).
SvaraRaderaFy på den uslingen. Att lura folk att jobba! Den arbetsgivaren borde tjäras och fjädras.
SvaraRaderaHur fick hon det jobbet hon har nu då?
SvaraRaderaNyfiken, helt enkelt.
Jo jobbet fick hon tack vare en kompis som redan börjat där. Han hörde talas om att någon skulle sluta, Dottern fick ett telefonnummer att ringa, gick på intervju - och TADAM! fick jobba dagen därpå! Hur länge det varar vet vi dock inte.
SvaraRaderaMan vet egentligen aldrig hur länge något kommer att vara - men kul att hon får känna sig nyttig och tjäna litet pengar också. Hoppas hon trivs!
SvaraRadera