Carl von Linné, 300, det har ingen missat.
Inte heller att Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100.
Men det finns minst en smålänning till som föddes 1907 och som också gått till historien, fast i en helt annan nisch: design.
Jag tänker på Bruno Mathsson, son till en snickare i Värnamo, uppfödd med sågspånsdoft i näsan. Han fick aldrig någon formell utbildning i yrket, men gick i pappas (och flera andra förfäders) fotspår – och gick långt.
Stolar, bord och pallar som han formgett produceras fortfarande.
En av hans stora succéer är fåtöljen Pernilla, skapad redan 1944. Och i samarbete med dansken Piet Hein gjorde han superellipsborden, som varje sammanträdesrum i firmor med självaktning skulle ha, precis som folk som hade matsal med prestigekrav.
1965 skapade han en revolutionerande fåtölj, en snurrstol på metallfot, förkromat massivt specialstål. Stolen var klädd i tyg eller skinn. Den fick namnet Jetson.
Som jag åtrådde den där stolen!
Där satt jag i min andrahandsetta i mitten av 70-talet, med tältsäng att sova i och campingbord att äta vid, en svartvit hyr-tv på trälåda, transistorradio i kokvrån och inte så värst mycket mer i heminredningsväg.
Aldrig hade jag sett en vackrare möbel.
Efter stor tvekan klev jag in i Fina Möbelbutiken och provsatt. Vilken känsla! Rena skönhetsmedlet! Mungiporna åkte upp, sitsen var som gjuten för min bakdel, benen hamnade i snygg vinkel, allt var perfekt.
Allt var perfekt. Utom prislappen.
Minns inte summan, minns bara att den var långt utom räckhåll, inte ens möjlig att spara till för att kunna köpa medan man fortfarande var ung.
Jag fick en fåtölj ändå. Pappa hade fått den i företagspresent, gratis. Den var knallblå i plast, uppblåsbar. Och den gick också bra att sitta i, även om man blev lite fuktig i rumpan om man satt för länge. Men faktum är ju att unga människor kan sitta på i princip vad som helst, direkt på golvet om så skulle vara.
Nu ser jag att man lagom till Bruno Mathssons 100-årsdag gjort en specialupplaga av Jetson, i 100 exemplar. Och det är extrapris på den: 19 900 kronor, inklusive frakten från Lammhult.
Normalpriset på fåtöljen ligger några tusenlappar lägre.
Ska jag slå till nu då? Uppfylla min gamla dröm?
Nej.
Även om jag i dag har en stabil ekonomi och hyfsad inkomst betraktar jag prislappen fortfarande som ett oöverstigligt hinder. Jag tror inte att jag kan sitta så mycket att det är värt 20 000 spänn.
Hemma hos oss slår man sig ned i Ikea-möbler, det går utmärkt – trots att smålänningen Kamprad, lite överraskande, inte låtit kopiera smålänningen Mathssons fåtölj.
I min smak är Jetson fortfarande en stol att beundra och drömma om. Men problemet prislappen kvarstår.
Fast 100-åringen Mathsson kan man ändå sända en tanke, med både beundran och respekt.
Det är väl något visst med smålänningar?!
Copyright Klimakteriehäxan
Tydligen en hel del fint som "skapades" 1944 :o)
SvaraRaderaPassa på att gå på guidad visning i Bruno Mathsson-huset i sommar. Mycket intressant om man så är bara det minsta intresserad av möbler och design. Säger en som bor nästan granne med huset. Själv har jag, som du, länge längtat efter en stol ur hans produktion men avstått av samma anledning. Han gjorde stolar efter sin egen kroppsform och längd, så jag tröstar mig med att de i alla fall inte skulle passa mig. Han var varken särskilt lång eller kraftig.
SvaraRaderaJag ärvde en Charles Eames med fotstol - vi talar om års-lön här -men den jäveln väger så mycket att inte ens Sothebys-priser skulle kompensera transporten. Intresserad, Häxan? Den/de (2-delat alltså) tar bara upp plats i undervåningen och passar inte ens in i övrig dekoration. Kolsvart läder. Jag kör vårblommigt mestadels.
SvaraRaderaKöp!
SvaraRaderaMan ångrar bara det man inte gjort, har jag hört på radion.
Rutan, när jag var i Värnamo (det är några år sedan) var Mathssons hus stängt så jag kunde bara gå och klämma näsan mot fönstren! Synd, det förstod jag redan då, och det bekräftar du nu! Till Kulsprutan måste jag bekänna att Charles E och jag är inte ens ytligt bekanta.
SvaraRaderaOch Göran - har du 20 000 över så kan du väl ge mej en liten stol??? Va???
Lenas syster - du får mig att tro att du själv EVENTUELLT har någon liten relation till det där året? :-))
SvaraRaderaGoogla på charles eames (search Spanish page - men det klarar du tror jag).
SvaraRaderaStolen jag har till salu är nummer 2 i raden av 3 foton. Kolsvart. Med fotpall, som sagt.
Intresserad?
Sentimental value - 2 systrar som drev Gubben till vansinne eftersom vi var i tonåren och det här var telefonstolen i barndomshemmet och telefonsamtalen drog ut så att vi till slut fick vår egen lokaltelefonsamtalstelefon på flickrummet - vi döttrar vann alltså :o) - på sätt&vis! Vad vi pratade om med våra kompisar i t-i-m-m-a-r är en fråga jag inte har svar på, men viktigt kändes det då.
Läs mer om CE så får du se hur het han är!
Att stolen är ergonomisk är bara förnamnet - fråga en som har suttit där i mängder av timmar!
Du ser rakt igenom en - jag slår blygt ner ögonen med tanke på att jag föreslog att 1944 var ett kreativt år....
SvaraRadera...fast jag undrar om inte värmlänningar både låter trevligare och "har något mer visst" än smålänningarna.
Har jag börjat ett landskapskrig här :-))))?
Tyvärr, pengarna är slut - köpte bl a en designad fåtölj för 12 000 (dock inte av BM)!
SvaraRadera