Premiärlejonens tigrinna är död

Visst är det väl lite underligt att en människa kan bli berömd för att hon gått på många premiärer i fantasifulla kläder?

För även om Alice Timander var en av Sveriges första kvinnor som blev utbildad till tandläkare (därtill yngst av alla) så var det paljetterna, glittret och plastikoperationerna som blev hennes adelsmärke.
Hon blev helt enkelt känd för att hon var så himla känd.
Inatt avled premiärlejonens tigrinna, 91 år gammal, efter ett långt och ovanligt liv.

Få kan väl ha sett fler premiärer än Alice. Få kan väl ha haft ett vidlyftigare kläd-, smink- och frisörkonto. Få kan väl ha ätit mer gratismat. Mycket få har varit på fler bilder i de där tidningarna som vi inte köper, men gärna frossar i när vi sitter i tandläkarens väntrum eller i frissans hårtork.
Och alltihop lär ha sin rot i att hon helst av allt ville bli skådespelare själv, men aldrig blev det.

Alice försökte sig i hög ålder också på en politisk karriär, som kristdemokrat, men det blev inte någon riktig framgång. Hon fortsatte att vara känd för att vara känd, för att vara den som oftast synts i leopardmönstrat. En svensk föregångare till Anna Nicole Smith och Paris Hilton, även om de två haft mera pengar på banken.

I fjol hade filmen om henne premiär. "Alice och jag" hette den, gjord av Rebecka Rasmusson, en dokumentär som enligt samstämmiga recensenter och biobesökare är både sevärd och gripande.
Jag kom trots det aldrig i väg för att se den på bio, men så sändes den i slutet av maj i SVT och nu har jag den bandad - fast fortfarande osedd.
Dags att plocka fram den nästa gång sommarregnet strilar.

Kanske är det en film som andra människor som är kända för att vara kända borde se? Den 2 augusti finns en ny chans, för då ingår filmen i en serie om kvinnor som utmärkt sig (också i SVT).
Och Paris Hilton kanske kan få en översatt kopia?

Copyright Klimakteriehäxan

Läs mer om Alice Timander i DN, klicka här! Svenska Dagbladets artikel om henne finns här!