Väderspänning

Lördag förmiddag.
Frukosten slut, tidningen läst – lite noggrannare än i veckan. Helgen ligger där, någorlunda ograverad, och väntar.
Men hur blir det med vädret? Läge för att flanera i stadens gröna oaser? Dags för en svamputflykt i gummistövlar (säsongens kanske hetaste modeaccessoar)? Kan det rent av duga för en sen picknick, om än i varma jackor? Eller är det lugnast att satsa på en hyrfilm och kura i soffan?

Råkar du befinna dig i närheten av Södermalm i Stockholm vet jag exakt hur det blir.
Inom högst ett par timmar eller tre är det här, ovädret. Det sveper in oss i sin kraftfulla famn, blixtsnabbt. Omöjligt att göra motstånd. Och naturligtvis, ur viss vinkel kan det självklart kallas för spännande väder – meteorologer avskyr ju stabila högstryck.

Vinden kommer att piska. Halvruttna små löv virvlar upp från marken och klistrar sig fast. Regndropparna, stora och tunga, har på något oförklarligt vis lyckats plocka upp massor av trafikutsläpp och gatudamm på väg ner från molnen mot jorden. Väl nere krossas de och lämnar av sin lortiga last. En höstslö fluga, med fel på både termostaten och radarn, blåser i väg bortom egen kontroll. Hon krockar och går en säker död till mötes. Gammalt övergivet spindelnät kommer farande från ingenstans.
Det blir liksom en enda prickig sörja av alltihop.
Vänta bara!

Hur kan jag nu veta detta, som inte förutspås vare sig av SMHI, yr.no eller någon väderspalt i en endaste tidning?
Enkelt.
Jag har ägnat tiden direkt efter frukosten åt att putsa fönster. Och det brukar aldrig slå fel: just som jag tagit ett steg bakåt, in i rummet, i stum beundran inför resultatet av mitt idoga gnidande, händer det.
Vänta bara.
Strax är det här.
Och kom ihåg var du läste det först.

Copyright Klimakteriehäxan

PS För säkerhets skull: jo, jag vet precis vad ordet "väderspänning" egentligen står för. Men dristar mig till att låna det i lite annan betydelse.