Honom hade jag velat träffa

I dag för 163 år sedan föddes han, August Strindberg, en man som än i dag kan utlösa häftiga diskussioner. Som den om han ska uttalas A-gust eller Å-gust, som den om hans kvinnosyn, som den om hans geniala(?) frieri till Harriet Bosse (”Vill fröken ha ett litet barn med mig?”) eller den om det kloka i att försöka behålla den strindbergska språkliga dräkten i svenskan. För att ta några exempel av olika hög dignitet.

Alla vi som är lite äldre bekantade oss med ”Röda rummet” i gymnasiet, gör man det fortfarande? Läraren i svenska läste med vördnad i rösten öppningstexten som beskrev solstrålens vandring över staden. Det hela tilldrar sig i maj och låter så här:
”Solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på Skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på Stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger.”

Som skildrare av huvudstaden har han hyllats hur mycket som helst. Men det var väl när skärgårdsromanen ”Hemsöborna” (också den obligatorisk läsning i skolan och jag älskade den!) blev teveserie i mitten på 60-talet som Strindberg på allvar gick hem i stugorna, alltså även de som låg långt från akademikernas kvarter. Sif Ruud som Madam Flod och Allan Edwall som Carlsson var och förblir oförglömliga. Repris av serien är utlovad under året, som en del i hyllningskonserten!

I årets läskampanj ”Stockholm läser” har man självklart valt en Strindberg-bok, men då inte någon av de två klassiker jag just nämnt, utan ”En dåres försvarstal” som lär beskriva kärlekshistorien med Siri von Essen, fylld av hat och kärlek och dramatik – fast jag tror inte jag läst den, bara läst om den. Kanske läge att ändra på det nu!
Det var för övrigt medan August och Siri fortfarande var gifta som han passade på att fria till fröken Bosse … apropå hans syn på kvinnor, äktenskap och relationer ...

Ibland får folk frågan om vilken person de gärna skulle vilja möta om det vore möjligt. Jag måste säga att August Strindberg skulle hamna mycket högt på min lista. Men i den mån man har frågor till honom får väl svaren sökas i alla hans texter. Det har förstås litteraturforskarna redan gjort i ett sekel. Och så tror jag att jag äntligen ska göra slag i saken och läsa Annette Kullenbergs bok om honom: ”Strindberg – murveln”. Den har väntat länge på hyllan, säkert flera år.

Dessutom är det inte bara 163 år sedan Strindberg föddes, i år är det också 100 år sedan han dog.
Nog skulle han ha gillat att 2012 blev ett Strindberg-år – invigning i dag på Dramaten. För hur han än var, men blygsamhet tror jag inte var ett av hans starkare karaktärsdrag …
Kanske är det som Björn Wiman skriver i dagens DN: de odrägligaste personerna är ofta de bästa författarna.
Jaa: honom hade jag velat träffa!

Copyright Klimakteriehäxan

UPPDATERING: Har nu hört flera normalt mycket pålitliga personer höja "En dåres försvarstal" till skyarna: inte ett smack omodern, lättläst, engagerande, dramatisk ... Då kan det ju vara bra att veta att den just kommit i ny pocketutgåva. Om du inte går till biblioteket, förstås.