Hur man än bär sig åt ...

Hur man än bär sig åt – så blir det nog höst. Igen.
Jag blir tvingad att inse det. Har inte badat på flera dagar, till och med dragit igen balkongdörren i kvällningen. Och nu har jag gått ner i källaren med min fläkt, den som i ett par somrar har varit ett måste, i flitigt bruk bredvid min säng. De tropiska nätterna skulle annars ha hållit mig vaken, helt mot min vilja.

När jag nu bär iväg med den där livräddaren inser jag, att denna sommar har den inte snurrat ett endaste varv. Temperaturen har aldrig hotat min nattsömn, snarare har jag vaggats till ro av energiska sommarregn som trummat mot fönsterblecket, fått trädens löv att rassla, fyllt rännstenen med ett envist porlande. Också sommarljud, förvisso.

Nog är vi väderberoende, alltid. Strax är det september. Var i helgen på Det Stora Varuhusets visning av höstmodet. Om jag blev köpsugen, stötte på några "måsten"? Icke.
Att gå på mannekänguppvisning på NK är mer som att bevista en konstutställning. Ett 20-tal unga flickor och pojkar, extremt magra flickor och inte särskilt muskulösa grabbar heller, gick med raska steg i takt till olika låtar som format Edith Piafs karriär. Scengolvet såg dessutom ut som ett pianos tangenter.

Slickepinnemössa!

Kläderna var fantasifulla och mestadels omöjliga att bära på en vanlig kropp, möjligen med undantag för någon enstaka jacka, skjorta och byxa. Tjejerna vacklade läskigt på svindlande klackar när de inte hade turen att få gå i herrskomodeller, vilket verkar vara inne och dessutom naturligtvis ljuvligt bekvämt i jämförelse med platåerna och stiletterna.

Men det är kul att titta, speciellt när man får le roat också. För visst kan man le åt huvudbonader som består av balettskor som monterats som kaninöron, eller åt flickan som fått en jättestor slickepinne på huvudet! Fast ingen av modellerna drog på smilbandet, jag tror det är förbjudet på världens samtliga catwalks numera. På herrsidan noterade jag gott om shorts till vintern. Dottern, som uppenbarligen är mer observant än jag, konstaterade att de var sydda i matelasserat material, antagligen med dunfyllning. Måste väl ses som en blinkning åt brittiska traditionstyngda pojkskolor som påbjuder shorts oavsett väderlek. Men bara knän i femton minusgrader blir nog ingen hit!

Inte rådde det någon brist på "labels" heller. Många svenska: Dagmar, Gant, Lindeberg, Oscar Jacobson, Acne, Tiger och Hope. Paul Smith och Burberry från England, Max Mara och Escada från Italien, liksom Missoni (som jag aldrig har gillat). Flera danska designers. Och andra.
Kul i alla fall att svenska modeskapare förs fram. Vår export i branschen är ju stor. Då gör det kanske inte så mycket att vi vanliga klädköpare inte kan ha de där plaggen som visas ...

Och hur man än bär sig åt, med kläder och annat, så blir det nog höst. Igen.
Kanske kommer fläkten att behövas nästa sommar? Det är bara att vänta och se.

Kan ni se att de har balettskor på huvudet?

Copyright Klimakteriehäxan

PS Ber om ursäkt för den usla bildkvaliteten. Så gott som omöjligt att få till det ... för enkel kamera, för svårt ljus.