Nog kan man förstå Claude Monet som valde att med sin pensel föreviga vallmofältet i den klassiska målningen "Blommande vallmo". Han målade den 1873 i Agenteuil och numer finns den, alltså originalet, på Musée d'Orsay i Paris. Det är faktiskt en tavla jag inte kan se mig mätt på! Vilket förefaller vara en åsikt jag delar med många: bilden finns i hur många reproduktioner som helst, på brickor, väskor, vykort, paraplyer, textilier ...
Men i brist på lika härliga vallmoängar nöjer jag mig med en trädgårdsvariant, förmodligen en så kallad "jättevallmo". Dess inre drar åt lila, men kronbladen är så intensivt röda att väggen där bakom, målad i klassiskt falurött, bleknar! Ack, Claude, om jag ändå kunde måla!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag blev helt fascinerad av vallmoängen utanför Ölands folkhögskola när jag var där förra veckan. Har aldrig sett så mycket vallmo förut. Existerar inte uppe här i norr. Du kanske har sett bilden på min blogg, eller? Dessutom var det fullt med röda jordgubbar emellan blommorna...
SvaraRaderaIngrid
jag tycker illa om att fina blommor kallas för ogräs, det heter ängsblommor. Engelsmän har vett att uppskatta dem, till och med hundkex blommade fint i Chelsea Flower Show. Du målar fint med kameran!
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderaTrevlig midsommarhelg! jag förstår att ni inte har några spansktalande tomater vid middagsbordet...
Vallmo ogräs??? ALDRIG!!!
SvaraRaderaÅk till Norfolk i England på våren och se fälten. En upplevelse minsann.
CM visste att välja sina motiv.
Kulsprutan